Jubileumsbok för de redan invigda
Titel: "Festspel i Pite älvdal. En musikalisk odysse över ett kvartssekel"Författare: Olika producenter, medverkande artister från de gångna åren och ett antal personer verksamma inom företag och näringslivGrafisk form: Bo Staffan JohanssonUtgivare: Festspel i Pite älvdal.E NY BOK
Syftet med boken är att visa en del ur festspelens 25-åriga historia. Boken är också ett avstamp för framtiden. Det är ingen tvekan om att Piteborna, samt alla musikälskare, haft möjlighet att ta del av en oerhört fin kulturskatt. Texterna skildrar mångfalden, hur kulturen kommit till uttryck genom den klassiska musiken, folkmusiken, elevkonserterna, mästarkurserna och amatörernas mångfald. En titt på listan över medverkande musiker och sångare är hänförande: Tommy Körberg, Loa Falkman Peter Jöback, Ann-Sofie von Otter, Frans Helmerson, Birgitta Svenden, bara för att nämna några.
Näringslivet får säga sitt, så också företagarna. En bit in i boken blir det tröttsamt med uttryck som högklassigt och musik av världsklass. Även om det är sant tröttnar jag fort på de abstrakta begreppen. Producenterna ger en inblick i hur det går till att arrangera konserter och samarbeta med sponsorer. Det framkommer att nya producenter behövs för att hålla festspelen levande. Andra texter, från exempelvis landshövdingen och kommunalrådet, känns som pressmeddelanden. Först i texten om de frivilliga arbetarna, Carl-Erik och Inga-Britt Nyström som varje år tar emot biljetter vid invigningskonserten, får jag bevis för att musik kan beröra den personliga själen och för alltid stanna kvar.
Anna-Lotta Larsson är personlig i sin återgivelse om vad festspelen inneburit för hennes mångfasetterade karriär. Peder Jonson, kyrkoherde vid Piteå landsförsamling, berättar om hur festspelen fann sin väg ända till Jerusalem i och med hans möte med en ung, kvinnlig violinist, som mer än något annat ville delta vid Zakhar Brohns mästarkurs i fiol.
Jubileumsboken har en ålderdomlig layout som skulle behöva frigöras. En sållning bland bilderna hade också behövts. Musiken är den stora konsten, det köper jag, men för den sakens skull inte större än litteraturen. I och med allt upphöjande till skyarna känns jubileumsboken som en produkt. Den vänder sig till de redan invigda och lär knappast locka nya besökare till festspelen. Jag får känslan av att tiden har varit knapp inför utgivningen, desto större skäl att redan nu tänka på nästa bok inför 30-årsjubileet.
Så jobbar vi med nyheter