Norrbotten Neo bildades 2007. Flera av medlemmarna har varit med sedan starten, däribland Daniel Saur som numera är bosatt i Piteå och är en av tre medlemmar PT pratar med i en repetitionspaus i Norrbottensmusikens lokaler i Piteå.
– Det är en spännande tillvaro med många utmaningar och all nyskriven musik och för min del som slagverkare en massa konstiga instrument, säger Saur om tillvaron i ensemblen.
Norrbotten Neo har endast sju medlemmar, det gör att var och en får en stor roll.
– Alla märks och syns. Ibland tycker jag nog att vi påminner om en familj när vi är på turné. Man måste verkligen måna om varandra. En gång var det en kollega som inte mådde bra och då funkade ingenting. Alla måste vara med, säger flöjtisten Sara Hammarström.
Medlemmarna är heltidsanställda, men då ingår även engagemang i Norrbottens kammarorkester, Piteå kammaropera och Piteå kyrkoopera.
– Det kan ju splittra upp lite. Ibland skulle man önska att vi alltid fick vara Neo och bara arbeta heltid i den här lilla gruppen. Det är det jag tycker är absolut roligast. Det är därför vi alla åker upp hit, säger Sara Hammarström som annars har Stockholmsadress.
Vid jubileumskonserterna kommer publiken att få uppleva ett ”best of”-program från de tio åren. Det blir både svenskt och utländskt av tre manliga och tre kvinnliga kompositörer.
– Det som varit en utmaning är att många stycken har haft hög tröskel att lära sig och när man sedan gjort det blir man nästan ”hög”. Det har varit roligt att göra det igen, säger Sara Hammarström.
Hon lyfter fram Rolf Wallin (representerad med ”The age of wire and string”) som var bland det första som framfördes av Norrbotten Neo och Madeleine Isakssons ”Isär” som orkestern spelat mycket och som har gått hem bra hos publiken.
I mars släpper Norrbotten Neo ett nytt album på Bis, en välrenommerad klassisk skivetikett. På skivan spelar de fyra stycken av Anders Eliasson (1947-2013).
– Vi har spelat ganska mycket av honom. Att få ge ut på Bis är stort för oss. De har en jättebra ”tonmeister” som kom och spelade in. Vi gjorde det i Acusticum, det är så bra akustik där, säger Sara Hammarström.
– Det är jättebra musik också. Lite jazzigt. Det är ganska kompakt, toner och musik hela tiden, och inte så mycket vila. Det är kärvt, som jag uppfattar att han var, säger Kim Hellgren, viola.
Hon bjuder på ett par personliga höjdpunkter:
– Det var jätteroligt när vi gjorde samarbetet med (finska tonsättaren) Kaija Saariaho och fick porträttera det i konserthuset (i Stockholm) på utdelningen av Polarpriset. Det var maxat. Att vi fick jobba med Steve Reich, om än det inte var vårt projekt, var också häftigt.
Orkestermedlemmarna arbetar i sammanhang där de får göra riktigt tunga grejer, men det blir också en del kontraster.
– Det är ömsom tungt, ömsom väldigt tvärtom – någon pytteliten grej som vi ändå åker och gör, ute i skogen någonstans i Norrbotten. Det finns alla vinklar på det hela, men det är rätt sympatiskt, säger Sara Hammarström.
Ibland önskar de att de hade mer makt över vad de gör. Kim Hellgren vill även hon gärna se mer fokus på själva Neo.
– Vi gör det ju alla för att vi älskar musiken. Det är ett privilegium att få spela den här typen av musik på heltid, men ibland känns det som om den delen blir så liten i och med att vi har kammarorkester, opera och annat som ska in. Det blir så splittrat att ibland undrar man ”vad är det vi gör”. Jubiléet är en bra påminnelse om varför vi är här.
Petter Sundkvist var konstnärlig ledare för Neo till för några år sedan och leder orkestern vid jubileumskonserterna. Han understryker också vikten av att ensemblen står på sig i alla lägen och säger vad man vill göra och vad man är bra på.
Han tycker att Norrbotten Neo har lyckats etablera sig bra, regionalt och nationellt, men även internationellt.
– Den kan med stolthet bära epitetet nationell ensemble för ny musik. Dels genom sin konserterande verksamhet, men också genom den pedagogiska. Det finns snart ingen tonsättare i Sverige som inte haft kontakt med Neo under sin utbildning. Många av de som var med från början som studenter har kommit tillbaka till ensemblen och fått beställningsverk.
Norrbotten Neo är den enda kammarensemblen i landet som jobbar på heltid med nyskriven konstmusik. Petter Sundkvist ser den som en verkstad för musiklivet i Sverige och höjer musikerna till skyarna.
– Ensemblen bär på en klang och en egen identitet. När nya musiker kommer in får de kliva in i den. Det är häftigt. Man hör direkt att det är Neo som spelar.
Hur vill du se Neo i framtiden?
– Den lokala förankringen måste man fortsätta att vårda, att man är en del av musikmiljön i norr. Det är det man ska använda sig av när man blickar ut. Jag tror att man ska bygga repertoaren på det sättet.
– Man har sitt fundament i att lyfta fram den bästa svenska och nordiska musiken. Samtidigt har man som uppgift som nationell ensemble att se till att man får in nya impulser till landet. Det är viktigt att plocka in de mest spännande namnen från Frankrike, Italien, Tyskland, USA ... Det gäller hela tiden att göra det här i en balans.