Hemma vid köksbordet i Jävre tar Joel Andersson upp etui efter etui fulla med munspel ur en brun läderväska. Han har över hundra stycken, 20 av dessa spelar han på. De flesta av de små instrumenten har han byggt ihop själv för att få dem stämda som hanvill ha dem. Beroende på vilka andra instrument han spelar med måste oktaven på munspelet stämma.
- Ett lågt D är till exempel samma oktav som tvärflöjt, säger Joel Andersson.
Han visar gärna precis vad han menar genom att spela en melodi på ett munspel, för att sedan spela densamma på ett annat. Sin första kontakt med instrumentet fick den 19-åriga bilelektrikern när han var på sin allra sista saxofon-lektion inom den kommunala musikskolan. Där hängde en lapp om att man kunde ta lektioner i munspel. På så sätt kom han i kontakt med Mikael Bäckman, som bland annat spelar i Ramblin Minds. Det var sex år sedan, och de båda har fortfarande kontakt.
1500 likasinnade
När han hittade den irländska folkmusiken fastnade han i träsket, som han själv säger. Han
nötte och nötte låten "Drowsy Maggie". Inför en resa till London 2007 tog han kontakt med munspelaren
Brendan Power.
- Spelar du munspel vet du vem han är. Vi blev kompisar och har mailat fram och tillbaka sedan dess.
I vintras började idén om en Irlandsresa växa fram. Han hade sett på internet att det fanns sommarskolor inom den irländska folkmusiken. Så i slutet av juni bar det iväg. Han tog bort passagerarsätet i sin bil så han kunde bygga en säng där och sedan började en 750 mil lång resa Jävre-Irland tur och retur. Resan gick via Malmö, Travemünde, Holland, färja till England och ytterligare en färja över till Irland. Väl framme i Miltownmalbay på västkusten möttes han av 1500 andra elever på alla de traditionella irländska folkmusikinstrumenten. I hans munspelsklass var de åtta stycken, från Irland men även från Ryssland,
Nya Zeeland och så Sverige.
- Det var ett väldigt stort lyft att förstå musiken och alla rytmer. Som ordspråket säger, "If you ain’t got the swing, you ain’t got a thing". Det är ju sant. Efter jag kom hem har jag börjat spela mer sakta och rytmiskt.
Kurser på trumma
Efter veckan i Miltownmalbay begav sig Joel Andersson till orten Sligo. När han väl var på Irland ville han göra något mer, och han bestämde sig för att ta kurser på den irländska trumman bodhrán, som man formar ljud med genom att dra handen bakom skinnet man slår på. Han hann även med en tur till Nordirland för att inhandla en högklassig bodhrán.
Det går inte att ta miste på de kulturskillnader som Joel Andersson mött under sin tid på den gröna ön. På barer lever fortfarande folkmusiken med gamla anor, och musiker kör den irländska varianten på jam, så kallade sessions. I dessa finns ingen plats för improvisation. Allt; låtar, tonarter och instrument, är strikt kontrollerat.
- Där är det lika vanligt för barnen att spela instrument som det är för barnen här att åka skidor. Och barerna är ett ställe där man träffas.
Han hoppas att kunna åka tillbaka redan nästa sommar. Då är tanken att han ska delta i All Ireland, världsmästerskapet i irländsk folkmusik. Före det ska han på en irländsk folkmusikfestival i Uleåborg i september, där han hoppas kunna knyta ännu fler kontakter.
- Det är bara munspel, munspel, munspel. Jag lär mig det jag vill och det andra bryr jag mig inte om, säger Joel Andersson.