Tävlingen i fråga heter All Ireland fleadhh cheoil och är världens största tävling för irländsk folkmusik. Den hålls i anslutning till en stor folkmusikfestival som i år tog plats i staden Sligo. Under åtta dagar besökte 350 000 människor festivalen. Efter att ha kvalificerat sig till finalen av en jury blev Joel Andersson från Jävre trea i munspelsklassen. Av nio finalister var åtta från irland. Joel Andersson var själv den enda representanten från resten av världen.
– Det känns bra. Det är kul att man kan komma från att inte ha kunnat något till att platsa bland dem som haft folkmusik med sig sedan födseln, säger han.
Började tidigt
Den musikaliska banan började tidigt för Joel Andersson. Vid två års ålder fick han ett munspel av sina föräldrar. Vid 12 års ålder började han ta lektioner.
– Jag började ta lektioner av Mikael Bäckman här i Piteå. Sedan när jag var 14 hörde jag en inspelning av Rick Epping. Han spelade en irländsk jig, O’ farrell’s welcome to Limerick. När jag hörde den fastnade jag totalt för den irländska folkmusiken.
Sedan dess har han varit på många olika folkmusikresor och festivaler runt om i världen. Rick Epping, som först fick honom att fastna för folkmusiken, är numera en god vän.
– Vi har blivit riktigt bra vänner. Vi träffas varje gång jag är på Irland.
Reser och spelar
Joel Andersson resar ofta utomlands för att spela. Den traditionella irländska folkmusiken är inte så stor i Sverige, men desto större i hemlandet Irland.
– Jag har varit dit fem gånger nu. Vi brukar också åka till Uleåborg i Finland några gånger per år, där det hålls sessioner varje månad. De har också en festival en gång per år. Här är det mindre, säger han.
– Folkmusik på Irland är så mycket större än folkmusik i Sverige. Där var det till för bara några år sedan ett obligatoriskt ämne i skolan. Folkmusik där är ungefär som längdskidor eller skoter här.
Första gången han åkte till Irland var 2011, då han bilade från Jävre och tillbaka.
– Jag tog sommarkurser och gick på sessions. Det innebär att man träffas ett gäng, slår sig ner på en pub eller liknande, dricker några öl och bara spelar tillsammans.
– Man jammar helt enkelt. Det är inga regelrätta spelningar, man får inte betalt och vem som helst får vara med. De besökare som vill lyssnar, annars struntar de i det. Den gemenskapen lockar nog många till folkmusiken, säger han.
Passar till allt
Munspelets popularitet har gått fram och tillbaka under det senaste århundradet. Vid sekelskitet var det ett populärt instrument. Det var billigt och kunde enkelt tas med. När ekonomin blev bättre övergick många till att spela enradigt dragspel.
Munspelets popularitet återkom under 50-talet när undervisning i instrumentet infördes i skolan på Irland. Sedan dess har dess popularitet svajat fram och tillbaka.
– Just nu verkar det vara mer eller mindre på väg tillbaka igen. Internet inspirerar nog många till att plocka upp det igen. Det finns många videor på youtube
– Fördelen med munspel är att det passar till nästan all sorts musik. Det används i irlänsk folkmusik, kinesisk folkmusik, svensk folkmusik, finsk folkmusik, det finns i blues, country, rockabilly, rockmusik, till och med i hårdrocken, säger han.
Bygger egna munspel
Förutom att själv spela bygger Joel Andersson också egna munspel. Just nu håller han på att förbereda sig för att starta företag, med möjligheter till beställningar internationellt.
– Jag blev inspirerad av Dick Sjöberg från Malmö, som tillverkade och byggde egna munspel. När han avvecklade verksamheten köpte jag all hans utrustning.
– Tanken är att göra munspelskroppar och helt färdigtillverkade munspel och sälja till intresserade.
Redan nu har hans munspel gott rykte bland yrkesmusiker.
– Många profilerade munspelare har provat mina munspel och sagt att de gillar dem.
Just nu ligger företaget i startgroparna, och det största hindret är tid. Heltidsanställd som bilelektriker i Piteå blir det inte så mycket tid över.
– Man jobbar, kommer hem på eftermiddagen och hinner med några timmar i verkstaden. Men jag tar det steg för steg, säger han.