Jan Berg och hans många ansikten

Jan Berg är (med undantag från en sommarkurs i Sunderbyn) självlärd konstnär från Luleå. I många år har han målat ansikten, men på senare tid har han även ägnat sig åt landskap.
- Jag förstår inte varför landskapen säljer mycket bättre. Det är ju ansiktena som är roliga att måla och att se, säger han.
En besökare i foajén noterar att Jan Berg målar mycket sorgsna ögon på nästan alla ansikten och menar att det är förklaringen till varför få vill hänga dem på väggen hemma.
- Ja, det stämmer, jag gillar inte att göra glada människor och munnarna slarvar jag med. Ingen skrattar, men själv är jag glad för jämnan, säger Jan Berg.
Paradoxen brukar väcka förvåning och Jan Berg har ingen annan förklaring till den än att alla människor bär på ett bagage.
- Om jag börjar måla ett träd i skogen ser jag till slut en ansikte i grenverket. Jag kommer inte runt ansiktena, så jag tänker fortsätta göra det jag helst vill så länge jag har råd. Därför har jag inte med några landskap, säger han.
Föredrar kvinnor
Ett annat signum i utställningen, som fått titeln "Människor som nästan finns! eller Finns dessa människor?"är att kvinnorna överväger. Detta har han däremot en förklaring på:
- Jämfört med män är kvinnor mycket behagligare att prata med och att umgås med. Jag tycker att män har sämre förmåga till kontakt, därför gillar jag kvinnor.
När det gäller teknik håller sig Jan Berg till akryl på duk, fast han en gång i sin ungdom började med akvareller. Det var efter han lagt av med att spela trummor och gitarr i olika popband som turnerade i Skandinavien.
- Helst vill jag måla tjockt. Pensel använder jag nästan aldrig, men jag målar mycket med trasa och händer.
På senare tid har han försökt sig på en stänkteknik och det finns två målningar med variationer på den i utställningen.
En rot i Rosfors
När Jan Berg insåg att turnerande inte är något liv, åtminstone inte för honom, blev han skogsvårdskonsulent och arbetade åt Skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten. Samtidigt började han måla på fritiden.
- Jag inventerade skog. Alla markägare ska ju ha en skogsvårdsplan. Men de sista 15-20 åren före pensionen har jag enbart livnärt mig på måleriet.
- Det har gått bra. Det var en trygghet att min fru hade anställning.
Jan Berg har Piteå-påbrå, om än han aldrig bott i kommunen.
- Farsan var från Rosfors, morsan från Bredträskheden (en by i Luleå komun inte långt från Klöverträsk, red:s anm.), säger han.
Närmare barnbarnen
Men nu är Jan Berg på väg att flytta till Piteå så fort huset vid Åbyälven blir sålt.
- Jag ser fram emot att hitta något som är lämpligt stort och med ateljé. Då kommer jag närmare barnbarnen i Luleå dessutom, säger han.
Jan Berg medger att han allt känner sig lite isolerad i den lilla by där han nu bor - inte minst sedan fru Lena börjat jobba heltid.
- Vi trivs i Lundfors, men jag behöver träffa folk lite oftare. Sociala kontakter är viktiga för mig,, säger han.