Varje helg går tusentals svenskar ut och dansar. Finkläderna på, vattenflaskan fylld, skoombyten i påsen. Fler människor går på dans varje vecka än till exempel opera, ändå är musiken som hör till danserna en av de mest avskydda kulturyttringarna i Sverige.
Ola och Berit Granström kommer strax innan klockan nio till Folkets hus i Piteå. Dansen ska alldeles strax dra igång och folk fortsätter strömma till. Vi slår oss ned vid ett bord dit musikens toner inte når med samma kraft. Paret söker efter helhetsintryck när de går på dans. Rätt människor och att musiken stämmer är det viktigaste. Berit minns att de tidigare har dansat till Flamingokvintetten, men annars har de ingen särskild relation till den etablerade orkestern.
Bugg är roligast
Ola och Berit Granström har dansat i cirka 25 år. När barnen växte upp drog de ned på dansandet, men kom igång igen när sonen var 15.
– Vi går på det som finns tillgängligt. Vi drar mer mot Blender, Sannex och Jannes, som har mer häftig musik, säger Berit.
– Orkester som orkester, allt går ju att dansa till, fyller Ola i.
Visst händer det att de åker till andra orter för att dansa. Tidigare har de varit på dansgala i Idre fjäll samt dansbandsveckan i Malung.
Under samtalet vänder sig Berit om flera gånger mot danshallen, ivern syns i ögonen och takten har hon redan funnit med fötterna.
– Bugg är roligast. Jag skulle kunna bugga en hel kväll. Det ger så mycket. Inte bara motionen, utan det är en glädje att bugga, säger Berit.
Underlaget är viktigt
Gunget i musiken får igång dansfolket. Hemligheten sitter i takten, men den är snarare enkel och fast än hemlighetsfull.
Ola och Berit Granström svansar inte efter orkestrar, utan finns på plats för dansens skull.
– Men om Sannex hade varit i Kalix ikväll hade vi åkt dit, men samtidigt ska man värna om att det finns dans här, säger Berit.
– Man är lite lojal mot närliggande arrangörer, menar Ola.
– Och så har de väldigt bra dansgolv här, säger Berit.
Ett bra dansgolv ska enligt henne inte vara för halt och inte för strävt. Valet av skor är viktigt för Berit, som har med sig skoombyten för olika danser.
– Som tjej, när man buggar, rör man sig på ett annat sätt än en kille.
Underlaget är utan tvekan kvällens samtal. Några dansanta herrar kommer under kvällen fram till undertecknad och säger:
– Gör du reportage? Skriv att golvet är dåligt.
Kvällen innan har Roxy storband spelat och de kritiska rösterna menar att golvet inte är städat. En annan dansare, journalisten och nyblivne SVT-profilen Thomas Deutgen som också dansar till Flamingokvintetten ikväll, säger att det har ju aldrig skadat att lyfta på fötterna. Ja, det susar om dansfolkets fötter ikväll. Svepande danssteg i stor cirkelformation.
Publiken ska vara blandad
Folkets hus-danser bjuder nästan alltid på en blandad ålder bland publiken, något Ola och Berit uppskattar. Att skifta publiken i kategorier som ungmoget och mogendans är inte ett bra upplägg, tycker de. Publiken ska vara blandad, inte uppdelad.
- Det är ju ett sätt att få in nya människor, säger Ola.
Berit uppskattar att den gemensamma skivsamlingen till 90 procent består av dansmusik. Ola är mer av en allätare och nämner Refreshments som favoriter.
- Vi har nästan alla Wahlströms skivor, det blir så med åren, säger hon.
Ola lyssnar mer på texterna i musiken, medan Berit känner på gunget. Båda tycker det är ganska ointressant om orkestrarna framför sånger på engelska eller svenska. Dans är ett universellt språk.
Dans som social form är tydligast att urskilja i situationer som den här, när folk kommer samman av en gemensam anledning: Att röra på sig till den medryckande takten. Änklingar, änkor, hungriga singlar, par som söker verklighetsflykt, entusiaster som kommer långväga ifrån - alla möts i den dova belysningen för några timmars umgänge.
Blir gladare
Dansen finns också representerad i dansfolkets kalendrar, den ger sig till känna i klädinköp. Berit säger att dansen följer med henne och Ola hem.
- När vi kommer hem inatt är jag redan laddad för nästa dans. Man pratar om dansen som var och då är det nästan klart vad man ska ha för kläder nästa gång.
Berit känner att hon måste ha olika kläder för olika typer av danser. För att dansa till Flamingo-kvintetten känner hon att lite mer rejäla kläder behövs.
- Är det Jannes då kan man ha jeans och T-shirt, men de här kan man inte ha jeans till. Jag tror inte att det är så för alla, men för mig, säger hon.
Den gemensamma attityden går ut på att dansa så länge som möjligt.
- Det har ju en social bit, det är variation, det är helg. Det är mycket som totalt spelar in, säger Ola.
- Jag tycker man blir en gladare människa av att dansa, säger Berit.