Under 1600-talet påbörjades den svenska exploateringen av Sapmis marker och folk. Silvergruvan i Nasafjäll öppnades, och med samiskt slavarbete som medel utvanns silver åt Kronan. Svåra umbäranden, svält och död följde i slaveriets och miljöförstöringens spår. 2010 fick Pitebon Ronald Vikström idén att göra en musikal om den första tiden vid Nasafjäll. Bristande ekonomi hos intresserade kompanier gjorde att planerna lades på is. Istället berättar Ronald Vikström och gitarristen Jonas Strandgård nu Nasafjälls historia i instrumental form. Med Moog-synthar och elgitarr släpper de nu albumet ”Nasafjäll Requiem”, en modern tappning på gamla jojkar.
– Tanken med musiken är att lyfta fram den mörka tid i vår historia. Vi vill att jojken ska nå ut till nya öron och nya lyssnare och ett sätt att åstadkomma det är framföra den på ett nytt sätt. Att pröva en annan musikalisk form, säger Jonas Strandgård.
– Vi är inga jojkare, så istället förmedlar vi jojkar med anknytning till Norrbotten i instrumental form.
Trots att varken Ronald Vikström eller Jonas Strandgård själva är samer ligger historien om Nasafjäll dem nära om hjärtat. På det nya albumet ”Nasafjäll Requiem” har de valt ut ett antal jojkar som de tolkar i instrumental form, och det har varit viktigt för duon att hitta jojkar de själva kan relatera till, samtidigt som berättelsen om Nasafjäll och samernas umbäranden lyfts upp till ytan.
– Vi har valt att tolka jojkar som vi kan relatera till, som berättar om vår landsände, om Arvidsjaur och Hornavan och andra orter vi har en relation till, säger Ronald Vikström.
De jojkar som tolkas har de hittat i inspelningar som Sveriges Radio gjorde åren 1953-54, vid en tid då man trodde att jojken som uttrycksform och kultur var på väg att dö ut.
– Allt började vid Nasafjäll 1635. Med bergsmännen följde prästerna, vars uppgift var att kristna samerna. Jojken ansågs som hednisk och förbjöds, säger Ronald Vikström.
– Många av de jojkarna som spelats in jojkas av samer födda under 1800-talet, och de i sin tur lärde sig dem av de som föddes ännu tidigare. De här jojkarna har gått i arv i generationer, många av dem är flera hundra år gamla.
– Jojken handlar om att minnas, och skivan är en sorg över alltså som hände vid Nasafjäll, och som fortfarande lever kvar. Än i dag är miljön vid Nasafjäll så förgiftad av bly och arsenik att det inte ens går att plocka bär där, säger Ronald Vikström.
”Nasafjäll Requiem” släpptes för fyra veckor sedan, och premiärspelningen skedde under Festspelen i Piteå.
– Vi fick väldigt fin respons. En del till och med grät och sa att de ville ha musiken på sin begravning. De tyckte det var väldigt vackert, säger Ronald Vikström.