Innehållsrik kväll med rövarhistorier, och härligt spelhumör

Konsert: Vislossning, lördag kväll.Artister: Nicolai Dunger och Gösta Linderholm.Plats: Nolias lokal Hemlunda.Tid: Tre timmar med paus.Publik: Cirka 120 personer.E VISOR

Piteå2006-02-06 00:00
Karina Sundkvist
En innehållsrik kväll på många plan blev det när årets Vislossning fortsatte i Piteå på lördagen. Till att börja med ska båda artisterna ha beröm för den publikkontakt de lyckades uppbåda. Det räddade stämningen som lätt kunnat bli ödslig istället för intim, eftersom de främre borden stod på tok för långt bort från scenen. <br /><br />Nicolai Dunger inledde med "Fången fågel" och ännu ett par Edith Södergran-tolkningar som han skrev musiken till i 17-18-årsåldern. Melodierna är lika fast förankrade i den nordiska naturromantiken som poetens ord. I de folkvisebetonade arrangemangen finns något hemtrevligt bekant, som i en trall.<br /><br /><br /><br />Nicolai Dunger varvade Edith Södergran med sina egna svenska texter, exempelvis den fina "Balladen om den ofödda Lovisa" som har en rak melodi med puls i tempot och roliga vändningar för gitarr och röst. Över huvud taget är Nicolai Dunger bra på att variera ljudbilden utan att någonsin låta rytmen gå förlorad, vare sig han sjunger, spelar <br />piano, gitarr eller låter en paus tala. Den musik han gjort till Edith Södergrans poesi särskiljer sig genom att uttrycket är mer avskalat och lättsamt. Som om han vill ge hennes ord extra mycket utrymme, eller också för att han inte behöver sväva i tvivel om att de håller.<br /><br />Nicolai Dunger var på ett härligt spelhumör och drog sig inte för att avsluta sin session vid pianot med jazz, eller att försöka låta som ett dragspel i "Sången över bron". Han fick till och med publiken att sjunga allsång till "Landet som icke är" med en melodi ingen hört förut, innan han tog emot Piteå kommuns kulturpris.<br /><br /><br /><br />Gösta Linderholm berättade anekdoter, rövarhistorier, skrönor och en och annan sanning mellan låtarna, och ju mer han berättade desto fler blev poängerna. Det hela artade sig till ett långt pärlband av visklassiker, som kontrasterade fint mot det finlandssvenska vemod som kom till uttryck tidigare under kvällen. <br /><br />Gösta Linderholm tog såväl kärleken som musicerandet i kronologisk ordning, vilket medförde att den ordinarie spelningen både började och slutade med hans vis-hit "Rulla in en boll och låt den rulla". Äldre visor som "När morgonen gryr" och "Ungkarlsdröm" varvades med "Hjärtats symfoni" och andra lite nyare.<br /><br /> <br /><br />Klarinetten hade han med sig. Det gick en susning genom publiken när Gösta Linderholm berättade att hans senaste jazzspelning var med Papa Bue och Acker Bilk i Berwaldhallen förra lördagen. Därefter drog han en sådan där helgalen historia om hur Bechet Sidneys världshit "Petit fleur" kom till, för att sedan spela låten i fråga på sin klarinett.<br /><br />Alla ni som lät årets Vislossning frysa inne, ska vara på det klara med att den här konserten var minst lika bra och garanterat dubbelt så rolig som den som drog 400 personer till Kårhuset för några år sedan, och den hör ändå till de bästa.<br /><br />
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!