Videon är inte längre tillgänglig
Ingrid Taaler bor nu i Piteå och längtar ständigt till stugan i Ljungheden, Arjeplog. Hon har gett ut tre romaner, utgivna på ett numera nedlagt förlag i Skellefteå, och är på gång med en diktsamling som hon hoppas få utgiven. Sjungna, talade, och skrivna ord har sedan ungdomen varit en del av både hennes yrkesliv och fritid.
Hon har haft många olika sysselsättningar på flera orter i Sverige. För tolv år sedan gick hon i pension efter fyra års arbete som dagstidningsjournalist på Norran.
– Där började jag med att göra reportage om folk som aldrig annars kom fram och kunde göra sina röster hörda.
– Det blev uppemot 60 sådana intervjuer. Jag slutade eftersom jag fick fibromyalgi, säger Ingrid Taaler som fyllt 77 år.
Hon beskriver sina första 13 år i livet som ”världens bästa barndom”. Sedan flyttade familjen närmare annan bebyggelse och det var också upptakten till ett vuxenliv med mörkare sidor än någon människa kan vara beredd på.
– När jag var 18 år föddes min dotter, men pappan var en farlig man som förföljde mig överallt. Till slut träffade jag en man som var snäll och vi fick två pojkar. Men när det tredje barnet var på väg lämnade han oss utan förklaring, säger Ingrid Taaler.
Hon är utbildad socionom och var politiskt verksam för Socialdemokraterna under några år när hon bodde i Laxå. Det slutade hon med när hon flyttade tillbaka till Arjeplog för en tid.
På 1980-talet började hon skriva skönlitterära berättelser. Den första utgivna boken ”Viktoria” kom 1992 och handlar om Ingrid Taalers mormors mor. Två år senare var det dags för uppföljaren ”Dagen gryr” som är en fortsättning på släkthistorien.
– Intresset för de böckerna var stort, jag har till och med skickat exemplar till Saudiarabien, säger Ingrid Taaler.
Även den tredje boken ”Född skyldig” som gavs ut 1998 (alla på Artimes förlag) är baserad på verkliga händelser.
– Den handlar om en flicka jag kände som föddes efter incest. När det var dans i skogskojorna utnyttjades hon av männen – flera åt gången.
– Hon sköt sig, men så slutar inte min bok. Jag kunde inte skriva det, det gjorde så ont. Därför har boken ett lyckligare slut än verkligheten, säger Ingrid Taaler.
Hon har skrivit en pjäs också, betitlad ”Var tog kärleken vägen?” som på sin tid spelades flitigt hos ABF och andra föreningar.
– Det är en humoristisk sketch om äktenskapet. Men mest har jag skrivit dikter, ända sedan jag var ung. Jag har alltid varit fascinerad av rymden, pappa och jag tittade ofta på stjärnhimlen när vi bodde i Rävudden.
– Mina dikter handlar ofta om naturen. I hela mitt liv har jag bara skrivit en enda kärleksdikt. Det var 1985.
Ingrid Taaler har tidigare tonsatt delar av sin poesi och sjungit in på kasett med namnet ”Mitt Sameland” som gavs ut 1987.
Hon spelade gitarr tills hon tvingades operera ena handen och operationen misslyckades. Med i bandet var också en dragspelare.
Ingrid Taaler tycker fortfarande att all slags skapande verksamhet är rolig att syssla med. Hon målar och fotograferar också och drar sig inte för att förse sina bilder med en passande text.
– En gång vann jag 3000 kronor i en poesitävling. Sedan dess har jag aldrig skickat in något tävlingsbidrag, men nu hoppas jag att ett förlag ska vilja ge ut min diktsamling som jag håller på att färdigställa, säger hon.