Inget nyskapande i "Häxan och halsbandet"
Titel: Häxan och halsbandetFörfattare: Esther O'HaraIllustrationer: Sofia ÅkermanFörlag: FörfattarhusetE NY BARNBOK
En dag tappar häxan halsbandet. Det hittas av femårige pojken Doron och hans mamma. När häxan får reda på att någon tagit halsbandet börjar hon leta frenetiskt. Det är bara en tidsfråga innan hon får tag på den som nu har det.
Att häxan är ond råder ingen tvekan om. Hon tycker inte om solsken, skrattande barn eller blommor. Hon har ständigt samma mögliga kläder, tvättar sig i illaluktande vatten och röker cigarr.
Förlaget skriver att "den svenska sagotraditionen med denna häxa har tillförts nytt blod", men jag kan inte se vari skillnaden ligger. Förutom häxans cigarrer och solglasögon känns hon som en mycket traditionell sagohäxa, vilket är lite tråkigt.
Blott 21-åriga illustratören Sofia Åkerman ritar härliga barnboksbilder och har ett starkt sinne för detaljer.
En del av de 34 illustrationerna är svartvita, de andra i färg. Häxan är kantig och knotig medan godhjärtade Doron och hans mamma har runda mjuka former.
Det vore intressant att se hur Åkerman hade valt att avbilda en modernare häxa.
"Häxan och halsbandet" innehåller de rätta ingredienserna som kampen mellan det onda och det goda. Boken är också bra uppbyggd med 17 kapitel på fyra sidor vardera inklusive bilder. Lättläst, och säkerligen spännande för de yngre. Men den bjuder inte på något nytt.
Så jobbar vi med nyheter