Marie Hermansson gästade kulturföreningen Ordmån i Piteå för 17 år sedan, när hon skrivit Augustprisnominerade "Värddjuret" och sin genombrottsroman "Musselstranden". På måndagen kom hon tillbaka och pratade bland annat om sin senaste bok "Skymningslandet" som gavs ut förra året. Hon delgav också publiken insikter om varför hon alltid velat bli författare och nu vill fortsätta att skriva berättelser, om än hon önskar att skrivprocessen vore smidigare.
Skrev en dagdröm
Många författare har hos Ordmån och annorstädes berättat hur det är när de ihopfantiserade händelserna och karaktärerna får ett eget liv som inte går att styra. Då uppstår fenomenet att handlingen berättas av sig självt. Något liknande har hänt Marie Hermanson, så till den grad att hon blivit beroende av det för att kunna fortsätta på en påbörjad bok. I motsats till de flesta av sina kollegor kunde hon förklara detta skeende så att det lät någorlunda begripligt:
– Efter studier och arbete som journalist i flera år hamnade jag i en period av arbetslöshet. Då började jag drömma mycket på nätterna. Eftersom jag inte träffade så många andra människor eller gjorde en massa saker hela tiden, kunde jag minnas vad jag drömt och liksom vara kvar i drömmen hela dagen.
– Jag bodde i Göteborg och brukade promenera en timme varje dag i en ekskog. En dag när jag gick på stigen fortsatte drömmen fast jag var vaken. Det var som en film som rullade på, men när jag kom ut ur skogen blev filmen avklippt mitt i handlingen.
En inre film
Naturligtvis skrev Marie Hermanson ner dagdrömmen när hon kom hem, men någon fortsättning kunde hon inte få till.
– Nästa dag promenerade jag på samma skogsstig och då startade filmprojektorn igen! Så där höll det på i flera dagar innan jag hämtat hem historien.
– Efter det har jag aldrig känt så starkt att jag är en passiv mottagare av handlingen i mina böcker, men jag behöver fortfarande en inre film för att kunna skriva. Annars blir det stopp. Därför har jag alltid flera böcker på gång samtidigt.
Promenaderna i ekskogen resulterade i tio berättelser med samma slags stämning, samlade i Marie Hermansons första bok vars titel är ett citat av vad en kvinna i den där drömmen sa: "Det finns ett hål i verkligheten".
– Temat med realistisk verklighet som har en spricka in mot något annat, har jag fortsatt med. Jag tycker inte om ren fantasy utan håller mig till ett gränsland.
– Det finns inslag av människor med psykisk ohälsa i alla mina böcker, för med sådana karaktärer kommer jag lättare åt hålet i verkligheten.
Ställer till förtret
Ett exempel på det Marie Hermanson menade är "Mannen under trappan" (2005) som blev tv-serie för några år sedan, också den inspirerad av en dröm. När hon spelade dataspelet "World of Warcraft" (som efterforskning till en bok) och blev instängd i en dal blev det grundhandlingen till "Himmelsdalen" (2011). Andra berättelser, som "Värddjuret", är sprungna ur ord hon tänkt säga men inte fått sagda.
Marie Hermanson sa att hon vill skriva böcker för att hon i likhet med alla andra människor har ett behov av att ordna det som händer i livet, att lägga till rätta genom att berätta så att det inte förblir kaos.
– Jag gillar scnearior där jag själv kommer in i någon annans värld, eller att någon kommer in i min, och ställer till förtret.
Lång skrivprocess
SVT-dokumentären "I Grevens tid" som visades 2004, och vars regissör tog anställning som sällskapsdam åt den gammalmodiga greven Magnus Stenbock (1911-2007), gav idén till Marie Hermansons senaste bok. I den är det en gammal dam som bor i en herrgård och anställer ett gäng arbetslösa ungdomar för att sköta hus och trädgård. I likhet med sin verkliga förebild lever hon i en annan tid och efter ett tag finner ungdomarna att de hamnat i något som liknar en tryckkammare.
– Varje bok tar jättelång tid för mig att skriva, för när det blir stopp kan jag inte fortsätta. Då måste jag släppa den berättelsen och haka på någon annan film som rullar hela tiden. Jag stryker och skriver om jättemycket också och fortfarande tycker jag det är svårt att hitta bra avslut, sa Marie Hermanson.
Obehaglig händelse
För första gången på länge pratade hon också om "Musselstranden", eftersom en av åhörarna bad henne. Boken bygger på bergtagen-myten och utspelar sig på en klippö i Bohuslän. Ett verkligt drama med en försvunnen flicka, som hittades och överlevde, har för bara ett par år sedan utspelats på samma plats som Marie Hermanson beskrev i "Musselstranden". Likheterna är fler än en, men årstiderna skiljer sig.
– Så mycket av verkligheten liknar fiktionen att jag tycker det är obehagligt. Därför har jag inte velat prata om det här förrän jag vetat att flickan klarat sig bra.