Ändå hade hon inget val, den inre drivkraften att uttrycka sig i sång kunde hon inte bestämma över, förklarar hon medan sexåriga dottern Eira bygger kojor och båtar av möblerna i huset som tidigare varit frikyrka i Stavsnäsby. Hit, bortanför Värmdö i Stockholms skärgård, flyttade familjen för fem år sedan. Den här dagen är Eira hemma från förskolan för att hon blivit sjuk.
- Som barn var jag som Eira är nu, hon sjunger sig igenom dagarna. Mamma påstod att det aldrig gick att föra ett samtal med mig för att jag sjöng hela tiden. Jag minns att jag brukade klättra upp i björken hemma och meditationssjunga. Då kände jag mig hel, en uppåtgående känsla som jag fortfarande vill vara i hela tiden, säger Lena Willemark.
Hon växte upp i Evertsberg i Dalarna. I kommunala musikskolan spelade hon piano och blockflöjt och sjöng i kör.
I tioårsåldern bildade hon en duo tillsammans med Lena Egardt, som spelar fiol på Lena Willemarks andra soloalbum som kom i höstas, "Älvdalen Elektriska", med nyskriven originalmusik blandat med traditionellt material.
Aktivt fäbodliv
- Min kompis Lena och jag gjorde mycket barnradio och barn-tv och så fick vi vara med älvdalingarna och spelmanslaget och sjunga och spela i många olika sammanhang. Det var aktivt och otvunget och genom det upptäckte vi folkmusikens alla komponenter. Jag blev förälskad i den!- Mina stora inspiratörer var kvinnor som det var drag i, det vill säga raka motsatsen till de mera försiktiga hemmafruarna, säger Lena Willemark och radar upp ett pärlband av levnadskonstnärer, berättare, kulande tanter och en och annan känd storhet med Monica Zetterlund i främsta rummet.
- Men mest var det gamla gubbar som höll på med folkmusiken. Vi var några unga tjejer som gillade att spela och sjunga, så jag hade tur på det viset. Kristina Cedervall, 13 år äldre än jag, var fiolspelman. Hon blev min stora förebild. Att en ung kvinna höll på med folkmusik på den nivån och kunde spela så att man smällde av, var jätteviktigt för identidifkationen, säger Lena Willemark.
Nu är hon själv en förebild. När hon påminns om det blir hon allvarsam och blank i de annars glitterglada ögonen:
- Jag märker att unga tjejer har behov av att prata om hur man kan stötta sitt eget självförtroende i en mansdominerad bransch. Om jag kan ge andra något av vad jag själv har saknat, tycker jag att det varit någon mening med alltihop. Det känns som ett bra tillskott att få dela med mig av mina erfarenheter, vara dörröppnare och ge inspiration till andra.
En skjuts av jazzen
Lena Willemark brukar av andra beskrivas som den som återinfört kulningen i Sverige, men hon påpekar att så skulle hon aldrig säga själv. Som folkmusiker hanterar hon även fiol, flöjter och piano, samt komponerar text och musik.- Själv trodde jag alltid att jag skulle bli skogvaktare som pappa, eller läkare. Men när jag fyllt 18 år flyttade jag till Stockholm, kom in på Ackis, och träffade många fina jazzmusiker som gav mig en skjuts framåt.
Nyskrivet till invigningen
På Kungliga musikhögskolan gick hon musiklärarutbildningen och individuell studiegång i totalt sex år. "Det sistnämnda var för dem som inte passade in på en klassisk linje", förklarar hon. Sedan gick allt av bara farten med grupperna Gals and Pals, Enteli och Frifot. Lena Willemark har på ett närmast succeartat sätt varit med och tagit svensk folkmusik till andra världsdelar genom Nordan-projektet. Hon har medverkat på över 50 skivinspelningar och har fler på gång. De senaste tio åren har hon samarbetat allt oftare med kammar- och symfoniorkestrar och under festspelens invigningskonsert visar hon prov på det både i solonummer och i samarbete med maken, operasångaren Olle Persson som är baryton.- Olle och jag möttes redan på Ackis och sedan dess har vi ibland gjort musik tillsammans. Jag tycker det är skönt att jag hittat mitt eget musikaliska berättande, men vi har båda känt igen oss i den andras passionerade förhållande till musiken.
- Vi är öppna båda två och vi gör inte grejer ihop för att vi är gifta, utan för att vi är två konstnärer som funkar bra ihop trots att vi ägnar oss åt väldigt olika slags musik.
Drömmer fram musik
Till invigningskonserten har Lena Willemark skrivit musik som hon och orkestern ska framföra. När hon hinner komponera är en gåta, schemat är fulltecknat i månader framöver.I höst turnerar Frifot i Sverige och Japan, en ny platta kommer i oktober. Konserter med Malmös och Helsingborgs symfonorkerstrar hör också till det som är inlagt i planeringskalendern, liksom en konsertturne i Norge med svenska och norska jassmusiker.Lena Willemark säger att det viktigaste med att skriva musik är att öppna sig för att vara närvarande, precis som inför en konsert.
- Tonarter är färger för mig, till exempel kan jag börja komponera när jag drömt om en viss färg. Människor, naturen, möten kan färga musiken och ge färgerna olika skiftningar, så när jag vaknar kan jag ha antingen en hel text, eller fragment till en text, eller en ljudande bild.
- Då måste jag genast teckna ner det så att jag kommer ihåg känslan. Jag har många sådana skisslappar som bara ligger och dräller! Nästa steg när skisserna ska bearbetas är lättare, för då går det att vara disciplinerad. Vid pianot kan låten komma direkt, bara jag tillåter mig att vara i tiden.
En egen fäbod
Denna blandning av disciplin, kunskap och kreativitet har gett Lena Willemark fyra grammisar, musikbranschens mest prestigefyllda produktionspris i Sverige. Den första 1991 för samarbetet med Groupa på LPn "Månskratt". Den andra 1994 när hon och Ale Möller gett ut en skiva med nordisk klang inom ramen för Nordanprojektet. Den tredje 2003 för Frifots "Sluring" och i år för den nya skivan "Älvdalens Elektriska".- En grammis är som rosen på prinsesstårtan, men att spela för människor är som pricken över i. Att spela inför publik är underbart, men jag gillar att repetera också. Jag älskar allt i mitt jobb utom det administrativa med pappersarbete, telefonfixande och planerande. Eftersom jag är drivande i olika projekt blir det mycket sånt emellanåt.
Det är 15 år sedan Lena Willemark uppträdde på Festspel i Pite Älvdal. Då hade hon aldrig tidigare varit så långt norrut på sommaren.
- Sommaren är en kul tid att spela på, men då försöker vi sovra för att familjen ska kunna vara tillsammans. Jag vill hinna med att vara uppe på fäbodarna också, vi har köpt en som vi har som sommarstuga.