Två av Sveriges och Norges just nu hetaste namn ur den klassiskt skolade musikereliten turnerar i länet i veckan, med början i Älvsbyn i kväll. För Jakob Koranyi från Stockholm innebär det ett glatt återseende, medan norska dirigenten Cathrine Winnes Trevino gör debut i norra delen av Sverige.
Jakob Koranyi har spelat med Norrbotten Neo (som ingår i NKO) för flera år sedan (som ersättare för Daniel Blendulf) och har stött ihop med flera kända ansikten sedan han kom till Piteå i förrgår.
– Att vara tillbaka här är riktigt roligt, jag träffar många kompisar. Det är frilansar och studiekamrater som jag känner sedan tidigare, säger han.
Närmare musiken
Cathrine Winnes Trevino är sedan i fjol chefsdirigent för Östgöta Blåsarsymfoniker, så anknytningen till Sverige har stärkts på senare tid, förutom att hon som vanligt pendlar mellan orkestrarna i Norden.
– "Länge leve mormor" är ett talesätt vi har i familjen. Utan henne skulle det inte gå, för jag är bortrest 20-25 procent av årets dagar, säger Cathrine Winnes Trevino som bor med sina fyra barn i Oslo.
Hon började med att spela klassisk saxofon, men upptäckte att hon inte valt det för henne ultimata orkesterinstrumentet.
– Ofta satt jag längst bak i orkestern och hade inget att göra. Då funderade jag mycket på hur jag skulle kunna bli mer involverad i orkestermusiken, som jag älskar. Jag ville komma i kontakt med alla de kompositörer som levde innan mitt instrument fanns, säger Cathrine Winnes Trevino som förklaring till varför hon började dirigera.
Cathrine Winnes Trevino säger att en dirigents vardag består i att analysera, memorera och tolka partitur, vilket innebär många timmars arbete vid skrivbordet och även pianot.
– Jag tillbringar mycket mer tid vid skrivbordet än på pulten. Tonarter och sådant prövar jag vid pianot. Att lära sig musiken är jobbigt i början, men det går snabbare med tiden, säger hon.
"En gåva"
Repertoaren för den nu aktuella turnén har satts av NKO. Cathrine Winnes Trevino gillar både Robert Schumanns "Cellokonsert i a-moll" och Beethovens andra symfoni, men har inte dirigerat något av den nordamerikanska kompositören Marion Bauer (1882-1959) tidigare. Bauer spelade en viktig roll för formandet av USA:s musikaliska identitet under 1900-talets första hälft, genom att hon utöver sitt eget komponerande stödde och uppmuntrade andra samtida kompositörer och musiker. Hon arbetade också som lärare, skribent och musikkritiker, men trots sitt inflytande är hon sällan spelad, åtminstone utanför USA.
– "Symphonic Suite" skrev hon 1940 och det är en expressiv, följsam och senromantisk komposition i tre satser, varav den sista är en fuga. Bauer beskrivs som en varm och generös personlighet, som hennes musik, säger Cathrine Winnes Trevino.
Hon tror att det möjligen kan vara så att Älvsbypubliken i kväll blir först i Sverige – "och Norge för den delen" – med att få höra Bauer spelas.
– En gåva till publiken i Norrbotten som också kan förvänta sig en fantastisk solist och en humoristisk och fräsch Beethoven. Jag har repeterat med orkestern sedan i söndags och mitt intryck är positivt, säger Cathrine Winnes Trevino.
Känslosvall
När orkestern föreslog att Jakob Koranyi skulle spela Schumanns cellokonsert under den nu aktuella turnén, som även går till Luleå fredag kväll och Piteå lördag eftermiddag, hade han inga invändningar.
– Jag har spelat den förut och svårigheten ligger i att handskas med kontrasterna så att det inte enbart blir kontraster. Ju äldre jag blir desto mer vill jag fokusera på den känslomässiga delen, säger han och medger att det kan vara psykologiskt komplicerat med alla känslostämningar konserten erbjuder.
Han beskriver musiken som både smärtsam och romantisk:
– Första satsen är jättelätt, den inbjuder till virtuoseri. Andra satsen är en vacker sång och den tredje börjar allvarligt i serioso och avslutas i ett hysteriskt firande. Tvära kast, absolut, men då gäller det att göra något av dem som jag själv förstår.