Hot Chip fortsätter att gäcka lyssnaren

POP. Hot Chip upprepades som ett mantra i Popsverige när musikåret 2006 skulle summeras. Och det med all rätt. "The warning" var nämligen en av de mest skarpladdade popattackerna det året. En dj-mixplatta på allt från sig själva via New Order och ända bort till Ray Charles har vi visserligen fått, men nu känner jag att jag verkligen står på tårna.

Du vill ha en ny "Screamadelica"(Primal Scream), men får "Xtrmntr". Du vill ha en ny "Fever" (Kylie Minogue), men får "Body language". Du vill ha en ny "The warning", men får "Made in the dark". Den som väntar sig en upprepning av succéreceptet blir möjligen besviken. Här finns ingen pulserande househit a la "Boy from school", däremot en bibehållen expreimentlusta att klä brittisk kvalitetspop i varierad klädskrud.

Fuzzig pop, rockiga riff, elektronica och soulfärgade ballader som är smäktande utan att melodierna är inställsamma. Ljudvalen innehåller förstås allt möjligt tingel-tangel. I "Touch too much" låter det som om någon står och stampar fram rytmer på den där Fisher-price-telefonen du lekte sönder som barn. I stötiga "Shake a fist" bryter man plötsligt för ett meddelande: "before we go any further I’d like to show you all a game I made up, this game is called sounds of the studio ..." och så brakar lekstugan loss. Humor!

"Made in the dark" är inte lika vass, självklar och kul som föregångaren, men jag älskar musik som skakar om, provocerar och kräver all uppmärksamhet.

Hot Chip fortsätter att gäcka lyssnaren

HOT CHIP Made in the dark (Parlophone/EMI) Betyg: 3