Den kreativa sidan har alltid funnits där. När hon var liten låg hon på mage på golvet och ritade på ett stort papper.
– Jag har alltid hållit på med papper och penna. De var mina dockor, säger författaren Anne-Marie Schjetlein.
Idag bor hon i Halmstad men hon föddes i Eksjö av norska föräldrar. Familjen flyttade till Norrbotten och hon växte upp i Luleå. Under tonåren skrev hon dikter. Eftersom familjen flyttade en del skrev hon också många brev till sina vänner.
Började med tävling
Idén till boken kom 2007 i samband med en tävling att skriva påskdeckare, men texten blev liggandes. Ett år senare arrangerade Månpocket en tävling, ”Ordet är fritt”, där deltagare fick skicka in bidrag. Anne-Marie Schjetlein vann det sjunde kapitlet och fick det publicerat i boken ”Dimridåer”.
– Det var en sån otroligt rolig, lärorik period. Att över huvudtaget tala om för folk att jag skrev. Man utlämnar sig. Det är en skräckblandad förtjusning.
Hon fick mersmak på skrivandet men C- och D-uppsats, skilsmässa och flytt kom emellan. För två år sedan bestämde hon sig för att skriva färdigt boken.
– Då blev det ganska intensivt.
Relationsdramat ”Döden kvittar det lika” släpptes tidigare i veckan och handlar om det bräckliga inom människan, vad som formar oss och hur mycket vår vilja betyder. Karaktärerna söker efter kärlek, men finner ensamhet. En av dem är Andreas. Hans äktenskap är en fasad, en skarp kontrast till yrket som läkare. Han är en kärleksfull familjefar men inleder en hemlig romans med en kollega.
– Med Andreas försökte jag få fram hans ovilja att välja, vilket får konsekvenser. Jag tror att alltför många låter sitt liv stå som ett strå i vinden.
Karaktärernas förhållanden till varandra och omvärlden blir allt mer komplicerade och den annalkande katastrofen är ofrånkomlig.
Sjukhus en bra miljö
Handlingen utspelar sig till stor del i sjukhusmiljö.
– Där är det liv och död. Livet ställs på sin spets. På ett sjukhus sker många mänskliga möten, ofta naket, utan våra påklistrade sköldar.
Anne-Marie Schjetlein är utbildad specialistsjuksköterska och jobbar med kompetensutveckling för personal inom vård och omsorg. Hon ser ett sjukhus som en värld i miniatyr.
– Det är en komprimerad värld som kan te sig både skrämmande och fascinerande. Och kulvertarna är mytomspunna.
Hon berättar hur det fiktiva mordet tog form.
– Jag var på väg någonstans och så passerade jag och så bara kände jag, men jösses! Jag såg det framför mig. Här!
Anne-Marie Schjetlein jobbade med karaktärsutveckling i skrivprocessen och ibland levde personerna sina egna liv.
– Det har hänt att de gör saker som kanske inte riktigt passar in och då får man stryka det.
Från idé till roman
Hon lät dem definiera varandra utifrån deras egna perspektiv. Läsaren får se olika sidor lysa igenom.
– Jag gillar själv att läsa böcker där perspektiven växlar.
När hon började skriva boken hade hon en plan och ett tema, men slutet blev oväntat.
– Berättelsen överraskade mig, och det tilltalar mig.
Anne-Marie Schjetlein måste skriva för att må bra. Att få lämna tid och rum och försvinna in i boken som tar form. Hon lyser upp.
– Skrivbubblan är ju helt fantastisk. Den där fullständiga koncentrationen, som jag inte kan hitta någon annanstans.
Hon har börjat skriva på uppföljaren till ”Döden kvittar det lika”.
– Jag känner hur jag laddar upp för det nu. Jag fylls liksom av orden. De måste bara ut sen.