– Jo såhär va! Jag har skrivit en bok. Och jag har hört att man kan dra runt på bibliotek och läsa ur sin bok. Så jag tänkte göra det!
Stefan Sundström gör sig inte besväret att vara blyg när han intar scenen på Kafé å läs för att prata om sin senaste bok "Stefans stora blå". Boken är en kokbok, och skrevs när Stefan Sundström spenderade ett år på den nordnorska ön Traena. Tanken med vistelsen var att ta ett friår och komma bort från det vanliga livet i Stockholm.
– Jag skulle egentligen vara ledig, men det blev att jag skrev en bok. För att kunna få något utgivet i dag måste man skriva en matbok, det är det som säljer. Eller deckare. Det kanske blir deckare nästa gång, säger Stefan Sundström med glimten i ögat.
Berättelser mellan recepten
Förutom att innehålla allsköns recept inspirerade av den nordnorska vistelsen innehåller "Stefans stora blå" också historier knutna till vistelsen på ön. När han läser ur boken är det dessa historier han läser, historier om illusorisk ödslighet, om stationshuset i Jörn, om kollektivtrafiken (som vi en gång hade), om förslummandet av järnvägen, om att se valar men inte hinna få fram telefonen för att fota dem, om att bygga upp något ur tystnaden. Berättelserna varvas med låtar av Erling Ramskjell, som Stefan Sundström lärde känna under sitt friår och som i dagarna släpper en ny skiva på svenska. Låtar om havet, båtar och friheten.
– Ibland tänker jag att de gallerior och shoppingstråk som vi kallar för "inne" egentligen är "ute". Att det kan vara bra att dra iväg, leva i marginalerna, säger Stefan Sundström.
Samhällskritik och landsortspolitik
Stefan Sundström är känd hos många för sina samhällskritiska texter, och det är något som han också ger prov på i sin bok. Näringslivsimperialismen får sig några kängor, och glesbygdens bönder får sympati.
– Man måste vara företagsekonom eller entreprenör för att vara bonde i Sverige. I Norge ser det annorlunda ut, där finns det fortfarande de som driver lantbruk i liten skala, säger han.
På tal om behovet av att komma bort, att resa iväg för att se något annat än stan avslutar Stefan Sundström sin läsning med ett citat från tidigare finansministern Ernst Wigforss, ett citat som han tagit med i bokens avslutning som en av poängerna med bokens berättelser. Att vi måste leva, inte bara jobba, inte bara fastna i ekorrhjulet.
”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”
– Om en finansminister sa så idag skulle han fan hamna i fängelse, kommenterar Stefan Sundström.