Anita Salomonsson koncentrerade sig i huvudsak på sina tre senaste böcker när hon delgav publiken glimtar ur sitt författarskap. Böckerna speglar grymma och våldsamma kvinnoöden, alla med verklig grund.
Till exempel den 22-åriga änkan Sara Greta Persdotters livsväg som ändades på Burehedens avrättningsplats utanför Bureå i november 1830. Lokalbefolkningen jublade och ställde till fest inför avrättningen.
Att människor kan göra så mot varandra är makabert, konstaterade Anita Salomonsson, men påminde om kvinnors rättslöshet och illojalitet mot varandra.
– Som kvinna behövde man alltid en man som försörjare förr i tiden och därför blev det konkurrens om männen. På grund av det frodades skvaller och avund och illojalitet.
Historiska personer
Sådant tar Anita Salomonsson upp i alla sina böcker, som är väl underbyggda med efterforskningar i rättegångsprotokoll, husförhörslängder, med mera.
När hon läste högt gav hon även exempel på annat hon intresserar sig för i romanerna. Bland annat vad hon själv beskrev som ”den hemska föräldrarespekten som fanns förr”, samt den allt förgörande kärleken, den stränga religiositeten, tystlåtna och hämmade människor som ”bär sina bördor i tystnad”, för att inte tala om mötesplatsen utedasset. Med mera.
Bland Anita Salomonssons dussinet skönlitterära böcker återfinns en om hennes mamma och en om hennes farbror. Nästa ska handla om hennes halvmoster.
Andra inspirationskällor hon nämnde är spontana möten, släktforskning och tidningen Kvällsstunden. Det var för övrigt i den sistnämnda hon läste om avrättningsplatsen i Bureå, som hon inte vetat om innan dess.
– Sara Greta ropade på mig, jag kände att jag måste skriva om henne.
Tre svåra hinder
Anita Salomonsson är mellanbarn i en syskonskara på sju, född 1935. Hon bor i Umeå där hon varit yrkesverksam som socionom. När hon beslutade sig för att skriva sin första bok hade hon läst att den allra svåraste författardebuten i Sverige begås av någon som för det första är från Västerbottens inland, för det andra är över 50 år och för det tredje är kvinna.
– Jag ville inte likna Torgny Lindgren, PO Enquist, Sara Lidman, eller min bror Kurt Salomonson som också är författare, så jag lärde mig att skriva bara inifrån mig själv. Då hittade jag ett eget språk, sa hon.
Sedan berättade Anita Salomonsson lite om hennes mammas uppväxt i Hjoggböle, som delas av Bureälven. Östra sidan var strängt religiös, den västra kallades Sodom och Gomorra.
– När mamma var fem år flyttade familjen till den västra delen och det var som om de skulle till Amerika.
–Mamma glömde sina bokmärken och ingen kunde gå tillbaka och hämta dem.
Därav titeln på debutboken ”Änglabilder”.