Publiken mässar "Potion gang! Potion gang!" innan konserten som de ska inleda har börjat. Det är en ganska stabil skara som samlats intill kravallstaketet och de löper amok när Potion Gang, kollektivet från Luleå, går på. Det är en enorm energi som de fyra killarna på scenen levererar, och någonting helt annat än det man tidigare hört på deras singlar och EP. Medan det inspelade är lowkey och liksom under en luddig filt är liveupplevelsen mer rå och rakt i ansiktet. Bäst är "Alpina", då publiken blir helt crazy. Någonting jag däremot inte förstår är varför de inte kör "Bey" som ju är en collab med just Griljo. Vissa saker förstår man sig helt enkelt inte på.
När Griljo tar över är det med Jakk Who vid sin sida i vanlig ordning. Han varvar låtar från "Feelings" som släpptes vid nyår med bitar från han och brorsan Kalle Gracias samarbete "Griljovsgracias". Dessvärre tycks publiken glesna något, många har varit där för uppvärmningen. Det är synd, för Griljo bjuder på en fin kväll med välklingande hiphop som är ärlig och stundtals väldigt rörande. Mellan Drake- och coronareferenser döljer sig ett hjärtekross väl inbäddad men synlig utan kikare. Det är befriande med hiphop som inte (bara) handlar om att röka gräs och knulla brudar. Det går faktiskt att göra, och bevisligen att göra bra.
Finast är "4 Life", den är för kort för sitt eget bästa men med vacker melodi till simpel text. Som avslutning spelas "Flowers" som släpptes samma dag, också den ett mer stillsamt spår med ett djungel-aktigt beat.