Hilma Öhman samlade på historier och blev alltmer intresserad av att se dem i tryckt form och fick slutligen se sin önskan gå i uppfyllelse. Det bekräftas av några minnesgoda Pitebor. Bland annat en som genom sin mor fick tillfälle att träffa fröken Öhman.
Valde att vara anonym
Hilma Öhman ville vara varsam med att tala om vem som stod bakom boken, som gavs ut på Accidenstryckeriet, Gustaf Hällgren i Piteå. Hon resonerade kanske att det kunde såra och reta upp någon. Därav hennes drag att handla på ett uttänkt sätt och med hänsyn till verkligheten på den tiden få ut något som hon kanske tyckte var nödvändigt och samtidigt få vara skyddad. Och om inte läsarna fick veta vem som stod bakom boken kanske hon inbillade sig att det skulle göra mera gott.De många historierna, samlade under ett aktivt yrkesliv, blev 1924 en bok med titeln "Historier opa Pitmåhle m.m.m. samlade å än Pitbåo"
Det har inte varit lätt att finna uppgifter om Hilma Öhman i geografin. Många har försvunnit som kunnat bidra med några spår och kanske därför också för senare efterforskning gjort nyfikenheten än större.
Historier från kafferep
En som bär med sig ett intressant minne av HilmaÖhman är förra förskolläraren Anna-Stina Hellström, Piteå, som vid den tiden bodde i Öjebyn och som fick tillfälle att med släktingar dels som barn och senare litet längre fram i livet träffa den före detta föreståndarinnan för Öjeby telefonstation.
- En proper dam, alltid välklädd och med vit filthatt, som alltid svarade mycket vänligt i telefon, erinrar sig Anna-Stina Hellström som ofta var på besök hos hennes faster Maja och fortsätter:
- Hon var en välkänd person i Öjebyn och kunde många
Piteåhistorier och som, när hon var inbjuden till olika träffar, var noga med att påpeka för sin omgivning att den och den historien hade hon hört på det och det kafferepet.
Allt för att det inte skulle misstänkliggöras att hon genom telefonistuppdraget samlade in stoff till sin bok.
Klok, klurig, snäll och dråplig som person sammanfattar
Anna-Stina Hellström henne
Deltog i bondetåget
Hilma Öhman bodde i övre våningen vid gamla församlingshemmet i Öjebyn, där där också telefonstationen var förlagd. Hon född 1864 i Öjebyn och var dotter till jordbrukaren, kyrkvärden och kommunalmannen P.A. Öhman i Öjebyn. Efter pensioneringen bosatte hon sig i Piteå. När boken trycktes var Hilma Öhman 60 år. Hon gick ur tiden 1952 och efterlämnade då en svägerska och syskonbarn.Efter pensioneringen fick hon ytterligare tid att ägna sig åt att korrespondera. Bland annat uppges att hon var en engagerad brevskrivare till bland annat den tidens missionärer, utifrån sin varmt kristna livssyn och sitt stora intresse av det kyrkliga arbetet
Det finns omnämnt att Hilma Öhman var en kvinna med livligt temperament och ett intellekt av ganska ovanlig mått
Noterbart är att hon för övrigt var en av få kvinnliga deltagare i det stora bondetåget 1914.