Den tunga basgången från Mwuanas senaste singel, ”Me so nice”, som släpptes i slutet av juni ekar över p-däcket. Det är faktiskt ett lyft, i audioversionen är beatet mycket klenare och inte lika uppfyllande. Det ska understrykas att det inte är en kanonlåt men den taggar upp publiken som precis knappt hunnit vila efter Imenellas set. ”Shoutout till alla tjejer här framme som dansar”, säger Mwuana, vilket är lökigt. Men rätt har han, för dansar gör de väl och gärna.
Hypen kring Mwuana var som störst 2017, när han släppte debutalbumet Triller. Redan innan var han ett namn som stack ut på Sveriges hiphopscen, med melodiös rapp till tämligen simpla beats. På Kittels scen är det en sömlös och habil spelning, men utan något vidare crescendo. Kanske är det för att volymen aldrig sjunker, tonläget i Mwuanas röst förändras aldrig och några ögonbryn höjs knappast. Däremot är det en energisk spelning hängiven publiken.
Jublet är öronbedövande när det går upp för publiken att ”Craftmanship” får avsluta spelningen. Och jag kan hålla med, Mwuana har sparat det bästa och snärtigate till sist.