För fyra år sedan gav Hemslöjdens förlag ut Olle Nessles senaste bok "Okända mästare". I likhet med gårdagskvällens föreläsning hos Kafé å läs handlar den om män och kvinnor som är självlärda i skapandets konst. Ändå kommenterar de sin samtid genom enkla material och sina händer för att uttrycka sig skulpturalt. Bara för sin egen skull, med fantasin som drivkraft, när det ordinarie arbetet tillåtit. Sedan har resultaten av denna skaparlusta inte sällan gömts och glömts.
Lekfullhet
Företrädesvis handlar det om träsnideri, men papier maché, betong och plåt förekommer också.
- Samlandet började med att jag intresserade mig för utomeuropeisk konst, främst afrikansk. Jag uppskattar konst med vilda uttryck, som inte försöker vara insmickrande och vacker utan hellre känns så ärlig att man vet att någon har gjort sitt bästa, säger Olle Nessle.
Han har åkt runt i Sverige för att hitta gömd konst av de okända mästare som han ibland vet namnen på och ibland inte.
- Jag har haft kul, mitt udda intresse har medfört många meningslösa resor, men nu är bensinen för dyr så det har jag slutat med. Många gånger skäms släktingar för vad deras förfäder slöjdat hemmavid, ingen vill ha sådana föremål och de flesta tycker att de är fula. För mig har de ett konstnärligt värde om det finns ett uttryck i dem som kan "tala".
Olle Nessle pekar på delar ur en orkester för att exemplifiera vad han menar.
- De här figurerna är fragment och oerhört primitiva, men jag tycker att de samtidigt är uttrycksfulla.
Lekfull humor syns i flera av tingen och den tilltalar Olle Nessle mer än teknisk virtuositet.
- Skicklighet för dess egen skull är jag inte intresserad av. Något annat jag undviker är rå erotik, säger han.
Kvalitetskrav
Den mest sensuella figur han visar i Piteå är en naken kvinnokropp, gjord av avbrända tändstickor som limmats ihop innan själva täljningen påbörjats.
- Skulpturen är mycket tyngre än vad man först tror. Den gör mig nyfiken på personen som gjorde den, vem var så motiverad? filosoferar Olle Nessle.
En och annan av de oräkneliga skulpturer som han har samlat på sig (han vet inte själv hur många) har han hittat på loppmarknader, men vanligare numera är att fynden görs på internet.
- Krav på en viss kvalité har jag, det är inte vad som helst som passerar nålsögat. Jag tycker att min samling berättar historier om det Sverige jag växte upp i, då Branting och Hitler levde, förklarar han.
Olle Nessle är 72 år och har börjat fundera på vad som ska hända med samlingen efter hans död. I Sverige finns inget museum för så kallad folkkonst, som det gör i exempelvis Kukkola i Finland.
- Jag kan antingen skänka bort alltihop, bara jag visste till vem, eller sälja det i USA som har ett 40-tal gallerier som inriktar sig på sånt här, säger han.
Profiler
När intervjun övergått till att handla om drakflygning, hittar Pitebon Staffan Björnehult Olle Nessle. Han har en fotbollsspelare i trä i handen, försedd med texten "Älvsborg" och undrar om experten möjligen kan veta vem som gjort den.
- Jag bytte till mig den på en loppis i Luleå.
Innan Olle Nessle ens kontrollerat initialerna på undersidan säger han:
- Det måste vara en Gunnarsson. Tredje generationen träsnidare i den familjen har en mycket liten ateljé på Drottninggatan i Stockholm. Han har bland annat gjort världens politiker, alla är porträttlika. Och han har säkert gjort alla landets fotbollslag också.
Olle Nessle bor i Sala. Han berättar med värme om ett par personligheter från trakten som han porträtterat i boken "Okända mästare". Jan-Erik Svennberg, beskriver Olle Nessle som en hyperaktiv autist.
- Vi har varit kompisar i 30 år nu. Han bygger moskéer, ganska stora, och monument över det turkiska väldet. Vi hade en stor vandringsutställning som vi åkte runt med i två år.
Bengt Eriksson är 94 år och började göra papier maché-skulpturer när han pensionerades från skogsarbetet. Han målar också.
- Honom skulle jag vilja göra en egen bok om, men han har inte tillåtit mig det förrän nu.
Drak-OS
Olle Nessle har utbildat sig till både grafisk formgivare och bildlärare vid Konstfack, som startade en drakfestival på Gärdet i Stockholm 1965.
- Jag var med varje år från starten till den sista festivalen 2002 och vi hade så kul. Dagens blivande konstnärer har inte tid, så festivalen lades tyvärr ned, säger Olle Nessle.
Istället åker han utomlands på drakfestivaler. Internationellt anses han vara expert på drakbyggeri och drakflygande och bjuds ofta in till drakfestivaler i Japan, Kina, Indonesien, Indien, Thailand, Malaysia, Italien och Frankrike. Varje år deltar han som inbjuden gäst i den konstinriktade italienska drakfestivalen Cervia volante.
- Den är som olympiska spelen för drakdårar, med 200 inbjudna gäster från hela världen. Allihop har både ett konstnärligt förhållande till drakar och ett barnsligt sinne, säger Olle Nessle.