Gator binder oss samman

Piteå2006-03-22 00:00
MIN GATA ÄR tyst. Det enda som rörs är snön som driver. Jag behöver inte stå vid fönstret för att se min gata, jag kan den utantill. På somrarna är den trafikerad av barn och föräldrar som deltar i den årliga fotbollscupen. I augusti är det mässbesökarna som parkerar nära förskolan.

På somrarna kan jag också höra kommentatorn från fotbollsmatcherna på Kvarnvallen. Även musiken från konserterna i Badhusparken når till min gata. Lämnar jag balkongdörren öppen kan jag ligga i sängen och höra rösterna från allsångskvällarna.

Jag bor en bit utanför men ändå mitt i. Jag har all anledning att flytta från min gata till en annan stad. Jag är snart färdigutbildad och jag är ung. Från skolan går jag Snickargatan, Kolmilavägen, Mellangatan och sist Djupviksgatan. Om jag svävar ovanför staden med min blick ser jag alla gator som vägar till dem vi tycker om och älskar, men jag ser också tydliga omvägar förbi dem som sårat. Gatorna binder oss samman.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!