"Ful" epok på Karlberg

Myggen surrar och det vankas kaffe innan kvällens genomdrag tar vid. Skådespelarna resonerar med regissören Thomas Krantz, precis hemkommen från filmjobb i Malmö. En minibuss svänger in på parkeringen och föraren kliver sjungande ut i den försommarvackra naturen på Karlberg.
"På en liten smutsig bakgård i de saligas kvarter ..."
Sixten Renquist är på plats och med honom Ulf Peder Olrogs visklassiker. Han brukar repetera låtar i bilen, förklarar han.
- Det gick bättre när jag jobbade i Luleå. Då hann jag mycket under resorna.
Levande höns
"Den jäktade", som spelas till och med den 5 juli, bygger delvis på Ludvig Holbergs pjäs med samma namn och även på Molières "Den inbillade sjuke". Med andra ord är det 1700-tals- anor, men omstyrt till 70-talet. En hel del musik blir det också, men den här gången håller man sig inte alltid till rätt årtionde. I stället har man kort och gott valt "bra låtar".
Publiken möter både nya och gamla ansikten den här gången. Lars-Erik Sandström är tillbaka efter uppehåll. Likaså Emmy Westbom som tillsammans med Daniel Bergström spelar kärleksparet. Handlingen kretsar kring Wihlbergs hönseri som finns i icke namngiven del av Piteå. Ägaren, Werner Wihlberg, spelad av Thomas Krantz, försöker gifta bort sin dotter med revisor Mattsson (Magnus Cleve), men blir själv lurad av hushållerskan Pernilla (Siw Öhman). I scenografin som gjorts av Monica Goossens ingår numera även en hönsgård. Levande höns utlovas till premiären.
- En hönsgård har det varit i många år, säger Thomas Krantz med tydlig adress till ensemblen.
Varför 1973?
- Det var så fult (skratt). Modet var fruktansvärt fult. Och kolla på tapeterna! Det var väldigt oestetiskt och väldigt mycket färger. Det är en av de största anledningarna, säger Thomas Krantz och vänder sig mot de kaffepausande skådespelarna som delvis styrt ut sig i allsköns tidsenliga kreationer för denna repetition.
Krantz pratar om ett turbulent årtionde med bland annat energikriser och Watergateaffären. Händelser från 1973, både lokalt och internationellt, finns förstås med på ett hörn. Bland företeelser som glimtar förbi kan nämnas skymningsdans på Öholma (till Lennes me’ Bitte förstås) och vandaler i Munksund.
- Jag har inte gett skådespelarna sista scenen än. Det är där mördaren avslöjas, säger Thomas Krantz och skrattar gott.
Aldrig tråkigt
Magnus Cleve, nykomlingen i gänget, föddes faktiskt 1973. Han beskriver sin revisorsroll som en stel och tråkig karaktär som inte är van vid kvinnor, men tror sig vara världens allt. Frieriet till Ellenor är väl förberett, men frågan är om det hamnar rätt.
- Det känns som om jag inte ens är ny. Det är ett skönt gäng. Här finns hela registret. Det är aldrig tråkigt, konstaterar han.
Karlbergsveteranen Siw Öhman medger att hon varje år ställer sig samma fråga.
- "Vofför jär i vä", brukar jag tänka. Men det är ju så kul och väl här släpper allt. Repetitionerna har gått bra så här långt, säger hon.
Hon har en tydligt minnesbild av 70-talet:
- Det var fortfarande en slags hippietid. Man skulle gärna bo i kollektiv och det var väldigt mycket jeanskläder. Byxorna var utställda och en del var så snäva att blånn stanne ine beina.

"Ful" epok på Karlberg

Kärlek, intriger och sedvanlig farskänsla. Karlbergsteatern är tillbaka med "Den jäktade". Den utspelas i Piteå år 1973 och får sin premiär på fredag kväll, den 27 juni.