- Det här blir femte eller sjätte gången jag spelar den här musiken på konsert och det är alltid lika kul. Jag ser alltid fram emot att få spela den för publik, eftersom det är ett stort och svårt stycke som det har krävts mycket jobb för att lära mig. Nu kan jag det så bra att jag inte behöver tänka på det jobbiga under konserten, säger Andreas Brantelid.
Bestämde sig tidigt
PT når honom på telefon när han nyss anlänt till Umeå från Köpenhamn och ännu inte hunnit repetera med orkestern, vars chefdirigent Andrea Quinn föreslagit repertoaren. Han vet egentligen inte riktigt hur det kommer sig att han hamnade på Norrlandsoperan denna dag, men gissar att någon ringt agenten och bokat honom helt enkelt.
Andreas Brantelid har aldrig funderat på något annat yrke än att bli cellist på heltid, trots att han gick i vanlig skola i Köpenhamn till och med högstadiet och inte hade en enda kompis som intresserade sig för musik. Men med jämna mellanrum åkte han till Malmö musikhögskola och studerade cello för världskändisen Mats Rondin.
- Där fick jag träffa andra som brann för musiken lika mycket som jag. Det var skönt kommer jag ihåg. Musikintresset har jag med mig hemifrån. Min pappa Ingemar är från Göteborg och han spelar cello i Köpenhamns operaorkester, säger Andreas Brantelid som fick sin första cello när han var fyra år - efter att ha tjatat sig till den.
Han studerar fortfarande för Frans Helmerson som är professor vid musikhögskolan i Köln.
- Jag får se hur länge jag fortsätter att studera i Tyskland, det blir minst tre år till. Frans är en fantastisk lärare och jag vill stanna hos honom så länge jag känner att jag behöver det. Jag är glad att han undervisar i Piteå den här veckan så att han kan komma på konserten på fredag, säger Andreas Brantelid.
Han har ingen favoritrepertoar direkt, utan tycker det är kul att spela olika genrer. Däremot har han en framtidsdröm:
- Jag skulle vilja spela i en stråkkvartett. Något sådant har jag inte tid med de närmaste 20 åren, men om 25 år ungefär ska jag bilda en egen stråkkvartett.
Femte symfonin
När Andreas Brantelid inte sysslar med musik i någon form, spelar han ofta fotboll, tv-spel, läser, eller umgås med kompisar. Just nu läser han en biografi om Sibelius, vilket passar bra då konsertprogrammet inleds med Finlands nationalikon. En av hans största hitar, "Valse triste," skrevs till ett skådespel som heter "Döden". Musiken är precis så mörk som titlarna skyltar med, men samtidigt lättlyssnad.
- Så är hela programmet uppbyggt. Vi avslutar med Beethovens femma som också går från kamp till ett enormt ljus. Även Prokofjevs verk för orkester och cello är storslagen symfonisk musik och vi är glada över att Andreas accepterade vårt förslag utan att stöna det minsta. Han hade inga betänkligheter alls, säger orkesterchefen Marco Feklistoff.