Efter att journalisten och fotografen Maria Söderberg dokumenterat gruvhistoria kring gruvan i Laisvall med en bok och en dokumentärfilm valde hon att följa historien och gruvnäringen ännu längre bak, till en annan epok.
Eller egentligen tre. Förra året vandrade hon efter den första perioden av gruvbrytning med slutstation i Skellefteå, i år följde hon den andra perioden till Piteå.
Nästa år är Mo i Rana i Norge målet.
- Det som fascinerar mig är historien under så många hundra år. Man hade kunnat studera den i bibliotek och arkiv, men jag valde att gå och fysiskt känna hur det var att ta sig fram längs leden, säger Maria Söderberg.
De många bilderna som nu pryder väggarna i konstfoajén är resultatet av sommarens vandring. Där syns både storslagen natur, människor som hon mött längs vägen och bilder från träffar som hållits. En av bilderna föreställer en liten stuga på fjället, omsvept av tjock dimma.
- Jag rös då, för jag förstod hur häftigt det var med dimman.
Sammanhanget gör bilderna
Men det är ingen fotoutställning i ordets rätta bemärkelse. Vissa bilder är tagna med mindre kameror, till och med med mobiltelefon, och motiven är sådana som Maria Söderberg i andra sammanhang skulle rata.
Just detta sammanhang ger bilderna ett syfte. Därför kan en bild på en till synes vanlig tallskog berätta historien om ett mytomspunnet sameangrepp på birkarlar på 1400-talet.
Maria Söderberg har varit både frilansande journalist och fotograf i hela sitt yrkesverksamma liv. Hon pendlar ständigt mellan Arjeplog och galleriet i Laisvall och Enskede utanför Stockholm. Blandningen av flera uttryckssätt hjälper henne att berätta sina berättelser. Därför har hon både skrivit, filmat och fotat genom åren.
- Jag känner ingen press längre, jag ser fotgraferandet som ett instrument för att förmedla berättelser. Jag tar ner ambitionen av att vara fotograf och blir en härlig turist i min egen idé.
Hittat sitt ursprung
Om tre år ska hela projektet bli en bok. Samtidigt lär sig Maria mycket om sig själv och hennes förfäder på sin pappas sida. Bland annat har hon fått reda på att hon i rakt nedstigande led härstammar från en av de första nybyggarna i Arjeplog, samen Johan Tomasson som föddes 1650.
Samtidigt som arbetet kring Nasaleden ska mynna ut i en bok och utställningar, så är det här Maria Söderbergs semester. Hennes nästa projekt är att sammanställa en bok om vitryska författare.
- Det är skönt att bryta och göra något annat.
Hon berättar med stor entusiasm om människor hon mött längs vandringleden och berättelserna bakom bilderna. En av de återkommande saker som folk berättar om är de silverskatter som enligt lokala sägner ska finnas på vissa platser. Något färdigt silver har däremot aldrig fraktats från gruvan i Nasafjäll, men idéerna finns där.
- Jag ryser när vi pratar om det! Jag tror att silvervägen skapade en dröm för generationer. Det är som att gå efter en drömkarta!
Förtar upplevelsen
Hon berättar också om hur svårt hon tycker det är att fota skog.
- Den talar till mig när jag går som individ, men när jag ska omvandla känslan till en bild måste jag stanna länge på platsen. Den tiden finns inte.
Därför innehåller utställningen många bilder som saknar större skärpa och kontraster. Den kamera som hade krävts för det hade förtagit upplevelsen av naturen och historien, och fanns inte med under vandringen.
- Jag är ingen estet, men det är jätteroligt att ställa ut och jag vet att folk är intresserade av det här, säger Maria Söderberg.