När Kristina Mattsson berättade om sin uppväxt i Åkersberga utanför Stockholm för kulturföreningen Ordmåns publik igår kväll, beskrev hon framför allt en stor rotlöshet. Den resulterade i att hon, liksom de flesta av den första generationens stadsbor på den tiden, kände att platsen där det riktiga livet pågick var där far- eller morföräldrarna fanns. Det vill säga på landsbygden någonstans i Sverige.
- Åkersberga var en konstig plats som helt oplanerat växte ut på ängarna ju fler som föstes ihop där. Nu bor jag i Stockholm men jag har bott på en liten ort i Gästrikland också, sa hon som en bakgrund till sin senaste bok "Landet utanför. Ett reportage om Sverige bortom storstaden" (Leopard förlag, 2010).
Ingen debatt
Den beskriver den folkomflyttning inom Sveriges gränser som började med industrins arbetskraftsbehov för flera decennier sedan, och fortfarande pågår. Men numera är förklaringen till urbaniseringen, förutom fler försörjningsmöjligheter, snarare stadens hela utbud. Att 84 procent av nationens invånare bor i tätorterna som utgör 1,3 procent av landets yta, har fått svåra följder för samhället i stort, påpekade Kristina Mattsson.
- Trenden pågår i hela världen, enligt FN bor det sedan 2008 fler människor i städer än på landsbygden. Ändå pratar vi knappt om det här och hur vi ska lösa problemen.
- Hälften av Sveriges 290 kommuner förlorade befolkning förra året, en del trots att det inte saknas arbetstillfällen där. Överallt i hela Sverige, från Norrbotten till Skåne, sitter kommunpolitiker och funderar på hur de ska klara det här, sa Kristina Mattsson.
Utplåning hotar
Hon har rest runt i hela landet och intervjuat människor i glesbygd.
- Hotet om total utplåning är överhängande. De ungdomar som växer upp i Högland har inget annat val än att flytta för att få jobb. Men även på mindre orter där det finns jobb dras de unga till städerna, för det är där de tycker att de kan skapa sig en identitet, sa Kristina Mattsson.
Hon berättade om vad publiken sa i Emmaboda i Småland, när hon var på en liknande föreläsning där:
- De sa att de pratade mer om de ungdomar som flyttat därifrån, än om dem som stannat kvar och som utgör ortens framtid. Det
innebär att staden har blivit normen även för de människor som lever på små orter.
- Det är svårt att vara en ung person från en mindre ort och behålla sin självkänsla. Ungdomar där känner sig mer utanför samhället än de ungdomar som växer upp i så kallade utanförskapsförorter.
Framtidstro finns
Kristina Mattsson inbjöd också publiken till diskussion och reflektioner kring det hon beskriver som att vi brutit mot generationskontraktet:
- Hela samhället håller på att kantra eftersom vi inte längre stannar kvar i de kommuner som har bekostat vår uppväxt. När vi börjar tjäna pengar och ska bidra till vad vi fått, flyttar vi till storstäderna. De flesta kommuner i landet har en åldrande befolkning, samtidigt som deras skatteintäkter minskar.
Själv föreslår hon att ett liknande system som i Norge införs, om än hon också är medveten om att det inte löser alla problem i en handvändning. De norska kommunerna har rätt att beskatta näringsliv och industrier, medan privatpersoner betalar skatt till staten - som sedan fördelar skattemedlen utifrån omsorgs- och utbildningsbehov.
Översatt till svenska förhållanden skulle många av Sveriges fattigaste kommuner bli de rikaste med ett sådant system.
Ett annat förslag Kristina Mattsson presenterade är att Sverige blir bättre på att ta emot invandrare och slussa dem ut i
arbetslivet, eftersom nationen inte kommer att klara äldreomsorgen annars.