Fler leenden än skratt i "Garv-erian"

Vintage är ett fint ord för bättre begagnat och Pite-Revyns "Garv-erian" verkar ha hakat på den trenden mer än det nya och fräscha, som Piteås nya galleria förmodas stå för. På ett sätt är det tidsenligt med återanvändning, men här drar det ner helhetsintrycket.

Det är synd, för sällan har amatörerna i Pite-Revyn varit proffsigare än i år på att underhålla med väloljat agerande i välanpassade tempon och med omväxlande ingredienser, allt i ursnygg förpackning till levande musik. Tyvärr har sketcherna sällan varit så utslätade heller och efteråt känns det mer som om jag varit på en krogshow än på en nyårsrevy. Eller möjligen på en uttagningstävling till revy-SM, där enskilda kupletter som sitter som en smäck betyder mer än helheten.

Några asgarv kan alltså inte utbudet i "Garv-erian" skylta med, däremot satt jag och smålog nästan hela tiden. Men jag saknade något som lever upp till det som gjort svensk revytradition till en så stark kulturbärare att varje kommun med självaktning bör ha ett amatörteatergäng i form av ett revysällskap. Jag saknade en giftig godisbit - om än aldrig så liten - att njuta av medan jag satte den i halsen, något minnesvärt för skrattmusklerna att pinas över dagen efter.

Ju längre kvällen led, desto mer häpen blev jag över att varje enskilt sång- musik- och dansnummer var bättre än alla sketcher tillsammans. Det gäller såväl texterna, humorn och allvaret, som själva framförandet. Med det inte sagt att någon agerade dåligt, tvärtom, men de sjöng och dansade ännu bättre. Framför allt till mycket bättre utgångsmaterial. Har Pite-Revyn genomgått en mutation?

Om det nu verkligen varit manustorka, varför inte spinna vidare på den välplacerade samhällssatiren från förra årets revy angående Piteås invandrade invånare? Där finns faktiskt hur mycket som helst att ösa ur. De nya kommuninvånarna skulle äntligen få känna sig som Pitebor (trots att ingen av dem lär bli vald till det under PDOL), om också de finge insupa den klädsamma självdistans Pite-Revyn erbjuder lokalbefolkningen i sina bästa stunder.

Hela iden med "Garv-erian" är invändningarna till trots konsekvent genomförd, med en ensemble som förmedlar säkerhet och spelglädje.

Sketcherna har med fördel kortats betydligt jämfört med tidigare, de är till och med helt utan repliker ibland som de återkommande kommentarerna om sparkföret. Om jag finge önska något skulle det vara mera slagkraft och mindre moraliserande.

Potential finns i så fall för rena knock-out-effekten i kombination med de galna upptågen, Annika Gaudets sångröst, orkesterns följsamhet, Stefan B Anderssons finurlighet i sångtexterna, dansernas medryckande rytmer, samt scenvanan och erfarenheten i kärntruppen som borgar för hög lägsta nivå i allt från scenografi till monolog.

I år är Pite-Revyn underhållande båda akterna igenom, men jag väntar med spänning på året när jag går därifrån helt utslagen.

Är det för mycket begärt? Jag vet att det kommer att inträffa, bara inte när.