Från den våldspräglade barndomen i en laestadiansk församling till rikedom som gift oligarkfru i Ryssland. Vidselförfattaren Lawe Söderholms romansvit om Lisa har tagit vindlande vändningar. Från seriestarten "Honornas hämnd" har temat varit kvinnans ställning i relationer som präglas av våld och makt. Genom religion och politik har läsaren fått följa Lisas väg ut ur barndomens misär. När den sista delen, "Hemkomsten", nu tar vid är Lisa änka, med en ärvd förmögenhet på fickan. Hon flyttar tillbaka till Finland, där hon börjar bygga sitt eget affärsimperium.
– Samtidigt släpper jag inte temat. Lisa glömmer aldrig de oförrätter hon utsattes för som barn, där hon blev våldtagen av församlingens predikant som 11-åring, säger Lawe Söderholm.
Lawe Söderholm har sedan "Honornas hämnd" varit öppen med att Lisa är baserad på en verklig person, och att de saker hon utsatts för som barn faktiskt har hänt.
– Lisa som person finns i verkligheten och jag är god vän med familjen. Mycket är naturligtvis omskrivet, men de beskrivna våldsgärningarna har hänt, säger han.
Ett annat tema är utanförskap, något författaren kan relatera till.
– Jag hade en taskig barndom. Jag är dyslektiker. Jag blev väldigt retad. När de andra skolbarnen skulle skriva fick de vitt papper. Jag fick brunt, för det var billigare. Jag skrev ändå så fult tyckte lärarinnan. Språk var ett helvete för mig. Att skriva böcker som vuxen är en form av revansch.
Ryssland har en framträdande plats i böckerna om Lisa. I tredje delen, "Kejsarinnan", utgör landet skådeplats när Lisa gifter sig med en rysk oligark. Boken behandlar personliga relationer, men också det intrikata spelet i maktens Ryssland. Lawe Söderholm berättar att han hyser varma känslor för den ryska kulturen.
– Ryssland mitt favoritland, kulturellt. De har fantastiska författare, dramatiker och kompositörer. Jag har varit mycket i Ryssland.
Han jobbade själv i landet under ett antal år. Som delägare i ett stort hotell i Murmansk lärde han känna den ryska kulturen. Han tog också makten i hand när han träffade en då för allmänheten okänd Vladimir Putin.
– Vi var bjudna på en middag i Chrusjtjovs sommarstuga då en liten, försiktig man dök upp. Jag minns att han hade en säregen gångstil. Han var fåordig, inte dominant på något sätt. Väldigt artig. Vi blev presenterade och tog i hand. Han tittade ner på ett speciellt sätt när vi hälsade.
– Det var först senare när jag såg på tv hur han tittade ner på samma sätt i en intervju som jag förstod att det var Putin jag hälsat på. Det här var innan muren föll, när han fortfarande var vid KGB.
"Hemkomsten" skildrar orter som Rovaniemi, Jakobsstad, Sevettijärvi, Vasa och Piteå, platser som författaren känner väl till. Varje sommar spenderar Lawe Söderholm en del av sin tid på Västra Kajens camping, och läsarna kommer att känna igen både kyrkstaden och Pite havsbad. Förankringen till Piteå förstärks då Lawe Söderholm samarbetat med Piteåfotografen och konstnären Maria Fäldt, som målat omslaget till boken.
– Omslaget blev perfekt! Hon är fantastiskt duktig.
Det är med en positiv känsla han nu avslutat berättelsen om Lisa. Tanken var att lägga pennan på hyllan, men drivkraften att skriva finns fortfarande kvar.
– Jag hade tänkt sluta skriva. Jag är 83 år. Samtidigt har jag levt ett rikt liv. Det finns mycket att berätta. Det blir nog att fortsätta ändå.