Final med Olles baryton och blåsarsymfonikerna

Under hela sin karriär som soloartist har Olle Persson kunnat välja och vraka bland erbjudandena. Han tackar i första hand ja till operaroller och undervisar gärna vid operahögskolorna i Norden.
Film- och musikalroller har han däremot avböjt att ta sig an. Inte för att han inte haft lust, det är tiden som fattats - med ett undantag. Däremot sjunger han lika gärna visor och schlager som operaarior och romanser i konsertsammanhang. Om han nu inte får för sig att spela fiol.
- På operascenen känner jag mig mest hemma. Musikaler har så hemska arbetstider, jag är nog för lat för sånt. Och jag är absolut ingen jazz- och popsångare, säger han och understryker att det är klassisk fiol han spelar - han är ingen speleman som folkmusikern och hustrun Lena Willemark.
- Inte förrän i år har jag gått en låtkurs, för Björn Ståby i Håvra.
Rörelse och röst
Olle Perssons konsertprogram brukar vara uppskattade därför att de inte är så uppstyltade, utan snarare lättsamma och humoristiska. I operarollerna agerar han istället för att enbart låta rösten tala. Det märks att han gillar att sätta ihop program - och att regissera. Han får till och med undervisa registudenterna vid Operahögskolan i Stockholm (där han också undervisar sångstudenter).
- Jag har rätt många mästarkurser nu, vid alla Nordens operahögskolor. De vill att jag även ska jobba sceniskt med eleverna och jag har faktiskt fått erbjudande om att regissera uppsättningar.
- Mitt signum som artist är att jag är en väldigt scenisk person, som sjunger lika mycket med kroppsspråket som med rösten för att berätta något. Dessutom har jag jobbat med många olika regissörer och det kliar alltid i fingrarna på mig att ta fram tydligare uttryck hos andra.
- Det handlar om rörelse, gymnastik och andning, en stor konst. Jag är mer intresserad av att undervisa i det än i sångteknik.
Rockopera med film
För åtta år sedan var sångteknik i alla fall vad hans mästarkurs under festspelen gick ut på, med Matti Hirvonen som ackompanjatör. Sedan dess har Olle Persson bland annat spelat Bellman med Piteå kammar-opera, varit med och invigt fjolårsjubilerande festspelen, samt turnerat med Norrbottens kammarorokester.
I vår har Olle Persson också hunnit med att leva turnéliv med gitarristen Mats Bergström, samt gjort ett uppförande med Sveriges radios symfoniorkester i Berwaldhallen i Stockholm. Victoria Borisova-Ollas har tonsatt berättelsen i Salman Rushdies bok "Marken under hennes fötter" för två solister och en recitatör. I scenbilden ingår också en film av den Oscarsnominerade regissören Mike Figgis. Olle Persson sjöng rollen som rockmusikern Ormus.
Annars har han gjort flest roller för Folkoperan, senast i uppsättningen om Zarah Leanders liv med musik av Anders Nilsson, den berömde tonsättaren med rötterna i Koler som var kompositionsmästare vid festspelen för några år sedan.
Energisk världsstjärna
Den turné som nu pågår startade i söndags och med undantag av ett gästspel i sin födelse- och uppväxtstad Norrköping har Olle Persson varit ledig hela juni.
- Både Lena och jag försöker ta det lugnt under somrarna. Men som frilans är det alltid svårt att tacka nej, dessutom är det ju kul att vara med på festivaler och allt annat som händer den här årstiden.
Vid söndagens festspelsfinal tänker Olle Persson, vännen Christian Lindberg - också han välkänd i Piteå med omnejd - samt blåsarna i orkestern bjuda på en svensk blandning: "Made in Sweden".
- Förutom traditionell blåsarmusik som "Under blågul fana" blir det Stenhammarsånger, omarrangerade för blåsorkestern. Och så visor av Taube och Olle Adolphsson, ett schlagerpotpurri och lite nyskriven svensk musik.
- Christian är en härlig källa av energi, han bara sprudlar. Ibland dyker han upp i publiken där jag har konsert, det är en glad överraskning varje gång.
Trots att Olle Persson njutit rent fysiskt av att sjunga sedan han var liten, var det inte självklart för honom att utbilda sig till sångsolist. Men han tror att han vet varför det ändå blev så:
- I lekskolan när jag var fyra år spelade fröken Siv "Gubben i lådan" och jag sjöng. Alla blev tysta och vände sig om och när jag frågade varför sa fröken: "Därför att du sjunger så vackert".
- Det gav mig ett enormt självförtroende och betydde mycket för att jag skulle fortsätta att sjunga. Tänk vilken klok människa hon var, hon hade ju kunnat svara vad som helst.
En sångpedagog som kom till gymnasieskolan, Birgitta Spetz, tog med Olle Persson på en sångkurs de båda gick för Solveig Grippe i Mellansels folkhögskola. Trots att det var ett år kvar på gymnasieutbildningen uppmuntrade hon sin unga elev att söka till musikhögskolan.
Specialstuderade teori
- Jag sökte både pedagog- och solistutbildningarna och hade höga poäng på allt utom teorin, så jag kom inte in.
- Därför var musikteori mitt specialarbete sista året på gymnasiet och sedan kom jag in på alla utbildningar jag sökte. Men jag funderade på att bli konsthantverkare eller snickare också.
Olle Persson ångrar inte att han valde musiken och det har inte enbart att göra med att han träffade sin fru under studietiden.
- Jag har haft så roligt med alla olika projekt som jag varit inblandad i. Det är stimulerande.