Marita Henningsdotter Lovnér som är projektledare för festivalen, beskriver den som ett sätt för branschfolk och alla andra som är intresserade av ny musik att träffas. Hon utlovar allt från punkiga influenser till isländskt sagoberättande ljudkonst och klassiskt klingande melodier.
– I år lyfter vi fram elektroakustisk musik och årets tema är de nordiska länderna. De representeras av Island, Finland och Sverige, säger hon.
Sveriges nationella ensemble för samtida musik, Norrbotten Neo, inviger med hela fem uruppföranden efter det inledande minglet i kväll, torsdag. Musiken av kompositörer från olika generationer är beställd av Neo och liksom tidigare går de nya styckena för året under samlingsnamnet New Sweden.
På fredagen står New Finland på programmet, med ett gäng musiker och ljudskapare från Finland som kallar sig Defunensemble. Islänningarna Caputs program New Iceland framförs på lördagen.
Variationsrikt
Dans till orgelmusik, ett nytt storband med norrbottniska improvisatörer som gör sin debutkonsert, Norrbotten Big Band tillsammans med violinisten Katt Hernandez, körmusik, en basbaryton vid namn Nicholas Isherwood ihop med Neo, samt en högtalarkonsert ingår i festivalprogrammet. Det avslutas sent på lördagen med Loney Dear, det vill säga Emil Svanängen som var Acusticums huskompositör i fjol. Nu kommer fortsättningen på den konsert han gav då, tillsammans med sitt kompband. Den här gången har han skrivit musik för orgeln och han ska själv spela på den.
En av de många studenter som medverkar i New Directions i år, är Pontus Bertling. Han kom till Piteå från Göteborg för snart två år sedan, för att studera komposition vid musikhögskolan. Det är han som tonsatt det musikaliska övergångsstället, med inspiration från en gatukorsning.
– Stockholm har jag varit väldigt lite i, men tredje augusti var jag där. Då hörde jag övergångsstället vid korsningen Drottninggatan-Jakobsgatan och ville genast spela in ljudet från trafikljuset, säger Pontus Bergling.
Trafikrytm
Först tankade han ner trafikljusets rytm medan det skiftade från rött till grönt. Rytmen använde han sju gånger, för sedan härmade han stadsmiljöns ljud vid sju olika tidpunkter på en dag.
– Till de onomatopoetiska ljuden la jag in en harmonik som jag tycker passar till de olika situationerna. Det är min subjektiva kommentar till det ljudlandskap jag målar upp.
Verket är strax över fem minuter långt och det kommer att spelas om och om igen under festivalen, vid installationen med övergångsstället.
– Första och andra året har vi kompositionsstudenter projekt med Neo och då spelades musiken in med dem, så jag skrev för deras instrumentering, säger Pontus Bertling.
En ny trend
Han tycker att årets festival känns mer integrerad med universitetet, vilket enligt honom är en stor fördel.
– Utbytet blir större åt båda håll, det är kul. Festivalen blir intressantare för oss studenter och jag tror att vi tillför en klangvärld som känns ny.
Det där sista kräver en förklaring och Pontus Bertling säger att det åtminstone i hans generation finns en trend angående ny musik:
– Ibland kan man som lyssnare få uppfattningen att samtida musik måste vara introvert och frånstötande, men vi som är yngre tycker inte att det är dåligt om publiken tycker om vår musik. Trenden är att en bredare publik ska ha behållning av tonspråket.
Pontus Bertling och andra studenter har också komponerat för den studentkör som Erik Westberg satt ihop inför New Directions.