Danka Jaworska har målat kvinnor i 30 år, helt enkelt för att de inte vill lämna henne. För första gången ställer hon ut i Norrbotten och en av målningarna har aldrig tidigare visats i Sverige.
– Mina kvinnor och jag tycker om varandra, samarbetet är gott, så jag fortsätter. Redan när jag målat klart en tavla har jag lust att börja på nästa. Arbetet ger mig inspiration, jag ler varje morgon när jag vaknar och vet att jag får gå till min ateljé.
– Måleriet är det bästa jag vet. Det är mitt liv och det tycker om mig, så jag är lycklig, säger Danka Jaworska.
Kännbara
Hon hade vernissage för sin utställning som pågår till 15 mars förra helgen. Den uttrycker lika mycket energi, glädje, eftertanke och djup som hennes personlighet utstrålar. Motiven påminner om modernare varianter av renässansmästarnas konst, men Danka Jaworska har en helt egen stil.
Hennes högst personliga teknik är genomtänkt in i minsta detalj, vare sig resultatet blir en blank slät yta eller en matt med struktur. Alla målningar är grundade med ett förtjockningsämne, till exempel spackel, sedan fernissade, och det är tillåtet att känna på dem.
– Klart att man kan röra på mina målningar! Det ska kännas skönt, säger hon och smeker med handflatan över en yta med mönster av batikstämpel.
Vackert
Att Danka Jaworska är fascinerad av tyger märks tydligt i hennes konst, men hon vill att att betraktaren främst ska se innehållet i målningarna. Även där det inte direkt syns, har har de landskap som bakgrund. Hon pekar på två stora verk och säger att något annat än kvinnorna verkar vara på gång hos henne.
– Innan jag börjar måla figurer gör jag landskapsbilder som grund. På senare tid har de blivit mer och mer framträdande. Nästa steg är att jag oftare vågar stanna på landskapsnivån.
Danka Jaworska berättar att hon först reagerade starkt negativt när en gallerist i Stockholm, Margareta Eklund, skrev en text om att denna konstnär är en av få som vågar måla vackert.
– Eftersom det i konstkretsar oftast inte anses tillräckligt fint att måla vackert, tänkte jag argt att jag vet visst hur man målar fult för jag behärskar tekniken. Men när jag tänkt efter blev jag glad över erkännandet, det är bland de bästa jag fått.
Färgbehov
Livsglädje förmedlar också Helena Nybring och Elisabeth Sundlöf med sin utställning i Gallerian i Piteå, som hade vernissage förra onsdagen. Till 16 mars finns sidenmålningarna, akvarellerna, akrylerna och någon enstaka olja på plats i Pop-up-butiken. Att gå in där är som att översköljas av ett färgbad.
– Sverige är för svartvitt på vintern tycker vi. I färgerna finns energi som skapar stämningar och känslolägen – att de har effekt på oss är obestridligt. I olika skeden i livet behöver vi olika slags färgtoner, som kanske inte är de som är moderna för stunden, säger Elisabeth Sundlöf som är från Piteå och bor i Skellefteå.
Hon målar mera föreställande än den för 25 år sedan inflyttade Pitebon Helena Nybring, vars målningar är mera åt det abstrakta hållet. Båda är experimentella.
– I början av mitt måleri var jag så beroende av klara färger att jag aldrig blandade ut dem, men det händer att jag gör det nu. Vi hoppas att vi kan hjälpa dem som kommer hit att hitta kraft och glädje. Det handlar om människans ursprung, jag tror det är meningen att vi ska dansa och måla oss fram i livet, säger Helena Nybring.
Alla åldrar
Konstgruppen Ådran utlovar också sprakande färger i Öjebyns konsthall ovanför biblioteket. Ådrans styrelseordförande Ingrid Brindelöv-Wiklund aviserar en utställning som kommer att tilltala besökare i alla åldrar, på temat ”Okända djur”.
Den har vernissage 7 mars och hänger till den 27e. Många nya medlemmar ställer ut.
I Älvsbyn arrangerar konstföreningen en utställning på folkhögskolan 14-27 mars.
Konsthantverkaren Maria Öqvist Öhman, delägare i Rabarber konsthantverk i Piteå, visar återbruksföremål i gränslandet mellan konst och slöjd, samt målningar med färgglädje.
I foajén på Framnäs folkhögskola i Öjebyn är det dags för en erfaren utställare att visa oljemålningar och blyertsteckningar. Cathrine Lidman, som är från Älvsbyn och bor i Sjulsmark, har vernissage den 13e för sin utställning som hänger 9-27 mars. Hennes motivval brukar vara människor, djur och natur.
Parisiskt
I Piteå-Tidningens foajé tas jubileumsutställningen snart ner och ersätts av en konstutställning med titeln ”Paris i Piteå”.
Catharina Johansson Berg och Margit Mendiant visar vad de haft med sig till Paris, dit de åkt de två senaste höstarna som representanter i en svensk konstnärsdelegation.
Den ingår i en av de fyra-fem internationella salongerna som arrangeras samtidigt varje år vid en stor utställning på Grand Palais.
För tre år sedan medverkade för övrigt Catharina Johansson Berg i en utställning på Museum för modern konst i Pärnu i Estland, med delar av den svenska delegationen.
Då ställde även Danka Jaworska ut där och det var första gången hon visade målningen ”I know myself best” (”Jag känner mig själv bäst”) som nu visas i Piteå för första gången i Sverige.
Museum Anna Nordlander i Skellefteå börjar vårsäsongen med att presentera fotografier och film av Julia Peirone 25 februari–26 april. Konstfotografen föddes i Argentina 1973, har vuxit upp i Lund, är verksam i Stockholm, och innehar professortjänst vid Umeå konsthögskola. Hon arbetar gärna med genus och existentialism.
Gränsland
Mest berömd är Julia Peirone för sina skildringar av tonårsflickor i gränslandet mellan att vara barn och vuxen. Hon har ofta ägnat sig åt att fotografera dem i de få stunder då de är omedvetna om sitt utseende.
1 april besöker Julia Peirone museets utställningshall på Nordanrå för ett offentligt samtal om utställningen och sitt konstnärskap.