Inger Lundgren arbetade som lärare i 39 år före sin pension 2005. Hon satt i Lärarförbundets styrelse i Piteå och biträdde Kerstin Baldwin fackligt när arbetsplatsens ordinarie skyddsombud förklarat sig jävigt. Piteå stadsförsamlings båda kyrkomusiker tillhör Lärarförbundet. Därför fick Inger Lundgren, som då var huvudskyddsombud på Strömbackaskolan, i uppdrag att sitta med vid möten som Kerstin Baldwin kallades till. Hon poängterar att det varken var i egenskap av huvudskyddsombud eller för att förhandla, utan som stöd.
- Att Kerstin skulle möta chefen och politikerna som var emot henne helt ensam var ju orimligt. Jag vet så pass mycket att jag bara ville gråta när jag läste kyrkoherden Stieg Berggrens och s-politikern Carl-Erik Nyströms kommentarer i lördagens tidning, säger hon.
Av minnesanteckningar från 2003 framgår det att bara delar av arbetslaget träffade den inkallade konsulten. Stieg Berggren valde ut vilka och för PT har han förklarat att församlingen inte hade råd att låta den dyra konsulten intervjua och samtala med hela arbetslaget som omfattar 25 personer. Ändå har konsultens rapporter varit underlag för beslut och åtgärder.
- Kerstin och jag hade ett enda krav och det var att konsulten skulle träffa alla, säger Inger Lundgren.
Av minnesanteckningarna framgår också att det från arbetslagets och chefens sida framhölls som ett problem att Kerstin Baldwin var produktiv, samt att hon äskat och fått pengar till en cembalo som varken kyrkorådet eller arbetslaget ville ha.
- Cembalon borde ju vara något positivt för Stieg Berggren, för här kan han visa att han faktiskt lyckats stötta henne. Istället sa han att den "visar tydligt hennes förmåga att alltid få som hon vill oberoende av vad andra anser". Sådant är ett praktexempel på dåligt ledarskap, säger Inger Lundgren.
-Där satt ett helt gubbgäng på stridshumör. Det första Nyström gjorde var att ifrågasätta min närvaro och Stieg Berggren kastade ut mig med orden "vi kan inte ha dig rännandes så fort det är nånting".
När PT frågar kyrkoherden och s-politikern varför Kerstin Baldwin förnekades en avtalsenlig facklig rättighet på detta sätt, svarar de att det inte var "snyggt skött" av dem och att de "möjligen fattade fel beslut" då. Inger Lundgren å sin sida är säker på att både hon och Kerstin Baldwin gjorde fel:
- Jag skulle ha bett att mötet ajournerades, men Kerstin ville trots allt gå in och höra vad de hade att säga. Hon ångrade sig efteråt och jag ångrar att jag inte tog henne därifrån och tillkallade en jurist från Stockholm.
- De här människorna vet inte vad empati är och nu kan jag inte tiga still längre.