Storbandet känns lite extra på hugget i det här beatbaserade partyt. Jag har aldrig hört dem på det här sättet förr. Jag trodde att överförandet av den tämligen elektroniska duons musik till storbandets klanglandskap skulle resultera i någonting introvert eller rentav krystat. Jag kunde inte ha mer fel.
Alltihop präglas av någon slags ledig välvilja. Låtarna är överraskande rika på melodier och ”hookar” och framförandet – låt det vara stöttande volymsvällande blåsmattor eller mer komplexa girlanger i de fartigare numren – är engagerat utan undantag.
.
Den stenhårda ”Gotta be another way”, med sitt stormiga kaos till avslut och den rent hälsovådliga tvåminutersurladdningen ”Nowhere to go” kontrasterar hårt mod de utsökt melodiösa balladerna ”Trust the light” (vi pratar musikalkvalité här) och ”Laugh today, cry tomorrow” där sångerskan Genevieve Artadi uträttar stordåd tillsammans med körsångerskorna Cosima Lamberth och Ingela Olsson.
Artadi är den som håller ihop hela härligheten. Hon blir själva navet med sin glädje och hon besitter en vacker röst med tjusigt ”läck”. Hon svänger rent visuellt, har närvaro i musiken och är stolt som en skolelev på musiktillvalets våravslutning.
.
Louis Cole är en utmärkt trummis. Han spelar snärtigt, livligt och, får jag för mig, skogshuggarhårt. Kan tänka mig att lyhörde basisten Petter Olofsson trivs i det häftiga samarbetet där han får en hel del utmaningar.
I en sekvens lämnar Cole trumsetet, slår igång en trumloop, sjunger en funkig låt med den äran och bjuder på typ världens skönaste fotarbete. Mot storbandets hetsiga blåsriffande kröner han låten med ett Gameboy-inspirerat syntsolo. Jag bara gapar.
.
Jag var rädd att vi skulle bli fem personer på den här konserten. Det kändes ganska självklart att traditionella storbandsvänner skulle stanna hemma, men att så många yngre musikvänner sluter upp, peppar och applåderar som om det inte finns någon morgondag, det hade jag inte vågat tro. Grattis.
.
Jag har fullt upp med att smälta intrycken. Storbandsledaren Joakim Milder, dagens födelsedagsbarn och märkbart exalterad över samarbetet, har helt rätt när han kallar det här en händelse, snarare än en konsert.