Fredrik Sjöbergs senaste bok "Varför håller man på?" blev klar i mars i år och är i likhet med flera av hans tidigare böcker en samling essäer. Han behandlar vitt skilda ämnen på ett så egenartat sätt att en och samma bok kallats allt utom barnbok: deckare, populärvetenskaplig litteratur, självbiografi, poesi, roman och så vidare.
- Eftersom jag är utbildad biolog började jag med att skriva facklitteratur om miljöfrågor och naturvetenskapliga ämnen, men jag märkte att mina kollegor i genren stickade sina böcker för tätt, sa Fredrik Sjöberg.
Han refererade till en halsduk han stickade i skolslöjden då han var så överdrivet noggrann att den inte gick att använda - den blev alldeles stel.
- På samma sätt tyckte jag att poeter och skönlitterära författare stickade för glest, så att något gick förlorat. Mitt ideal blev att skriva något som är mitt emellan.
Uppenbarligen har han lyckats, Fredrik Sjöbergs böcker är översatta till flera språk och helgen före besöket i Piteå hade han varit i Sankt Petersburg för att prata om sitt författarskap. Som pojke samlade han insekter, bland annat nattfjärilar och blomflugor, och har nu en i det närmaste komplett samling med flera tusen flugor. Den blev upphovet till hans berömda trilogi "Flugfällan" som blev Augustprisnominerad och hans stora genombrott 2004. "Flyktkonsten" kom 2006 och "Russinkungen" 2009. Utöver trilogin utgavs "Den utbrände kronofogden som fann lyckan" 2008 och till hösten kommer nästa bok.
- Ett återkommande tema är samlare. Strindberg har en tendens att alltid dyka upp fast jag är trött på karln. Skönhet är ett annat tema i mina böcker, och så ska språket vara vackert.
- En essä måste också ge kunskap, man ska lära sig något. Jag brukar dessutom passa på att skriva om mig själv, men framför allt om bortglömda människor, sa Fredrik Sjöberg.
Han föddes i Västervik där han växte upp. Nu bor han på Runmarö i Stockholms skärgård, är vän med skalbaggesamlaren Tomas Tranströmer och drömmer om ledighet mellan bokprojekten så att han får ägna sig åt att hugga ved. Men han bekände att han fortsatte att skriva efter "Flugfällan" för att han ville ha ännu mer beröm:
- Jag väljer att skriva om människor som ingen annan skrivit om, då blir jag bäst. Att få framgång med en bok gjorde mig fåfäng och ärelysten, så jag fortsätter trots att jag mår fysiskt illa av att skriva eftersom det är så hopplöst svårt.