Båda föreläsarna talade mycket engagerat om de samhällsproblem de tar upp i sina böcker. Som att det finns tusentals unga hemlösa i Sverige just nu, att 75 procent av dem är flickor, och att en stor del av dem är så osynliga att de inte ens finns i myndigheternas statistik.
De föds inte i kloakerna, men de bor där efter att ha rymt eller blivit utkastade hemifrån. Innan boken "Flickan under gatan" gavs ut, hade ingen svensk politiker erkänt att det finns gatubarn i Stockholm. Detta trots att fem barn bevisligen bott under polishuset på Kungsholmen, i stadens tunnelsystem.
- Det svenska gatubarnet är en produkt av ett samhälle som misslyckats med att se barnet när det bett om hjälp, sa Anders Roslund, tidigare nyhetsjournalist och -chef på SVT.
Börge Hellström, kriminalvårdsdebattör och en av grundarna till KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället), berättade historien om hur det gick till i verkligheten när två svenska flickor blev gatubarn. Den ena var 11 år och den andra några år äldre när de "försvann".
- Flickorna syns inte, hörs inte. De sluter sig samman med andra i samma situation och det tar lång tid innan polisen hittar dem, om den alls letar. Därför går flickorna ner sig mycket, mycket mer än vad pojkarna gör. Pojkarna både syns och hörs, de slåss, missbrukar, är kriminella och tas därför om hand av myndigheterna, kanske hamnar de i fängelse.
Brott och straff
Lika engagerat talade både Anders Roslund och Börge Hellström om kriminalitet, kriminalvård, brottsoffer och samhällets normer. Handlingen i deras första tre böcker kretsar kring frågor om vem som är offer respektive brottsling, god eller ond, kränkt eller upprättad. För att kunna gå vidare efter en grov kränkning krävs det mer än bara hämnd, är budskapet.- Upprättelse är inte synonymt med hämnd. Upprättelse handlar om att återta de känslor man hade innan man blev kränkt, konstaterade Börge Hellström med tydlig adress till lagstiftare som vill skärpa straffen med hänvisning till att brottsoffren "ska få upprättelse".
Han menar att straff enbart handlar om hämnd och att det inte har så mycket att göra med den enskilda människans behov av upprättelse. Med sina egna erfarenheter av att vara både brottsoffer och förövare tycker han sig veta en hel del om sådana mekanismer.
Börge Hellström har för övrigt varit familjehemsplacerad i en sameby utanför Moskosel och på 70-talet bodde han i Piteå i ett och ett halvt år medan han studerade på Framnäs folkhögskola.
Dokkument och fiktion
Trots detta stora samhällsengagemang och fyra böcker som tar upp frågor ingen velat kännas vid tidigare (exempelvis människohandeln i "Box 21" som också bygger på verkliga händelser), sa båda författarna mer än en gång att deras böcker i första hand ska läsas som spänningsromaner.- Men vår intention är också att tillföra en skärva av samhällskunskap, så att man ska kunna läsa våra böcker på flera sätt, förklarade till exempel Anders Roslund vid ett tillfälle.
Jobbar ihop
Duon berättade också hur det kom sig att de började skriva böcker ihop och hur de gör när de jobbar fram sina ordblandningar av dokumentärt material och egna påhitt. Arbetssättet har faktiskt många likheter med grävande journalistik, fast möjligen inte resultatet:- I en roman måste det finnas hopp. Därför kan vi låta en tvångsprosituerad kvinna som kommit till Stockholm från Baltikum ta sig ur sin fångenskap på egen hand, trots att det aldrig hänt i verkligheten, sa Anders Roslund som inte saknar nyhetsjournalistiken:
- Att göra nyheter är som att skriva i sand, allt som verkade vara viktigt är glömt nästa dag.