En stark röst från ovan
KONSERT
Pernilla Ingvarsdotter inleder kvällens program med en dalakoral. Hon sjunger gående från kyrkbänkarna längst bak och söker sig fram mot altaret. Redan i dalakoralen (som hon framför a cappella) sätter hon tonen för hela programmet.
Verken framförs aktsamt och med vad jag förmodar är en genuin respekt för upphovsmännen och originalstyckena. Skimrande toner är programmets löfte till publiken, och visst får vi ta del av ljuva klanger.
Första delen utgörs av barockmusik med orgelns suggestiva toner som fond. I den andra delen är tongångarna mer romantiska.
På grund av orgelns placering i stadskyrkan får Pernilla Ingvarsdotter sjunga uppe på läktaren där Robert Pauker spelar. Pernilla Ingvarsdotter har en stark sopranstämma som fullkomligen flödar ner över publiken. Rösten är klar och ren, stark och fyllig. I sina högsta lägen är den bärande och berörande. Hon kan vara både lekfull och dramatisk. Jag njuter av att höra ett sådant tränat instrument.
Att rösten och orgelns klanger kommer ovanifrån tillför en extra dimension åt programmets första del. Det känns rent av andligt. Vid ett flertal tillfällen upplever jag att Pernilla Ingvarsdotters röst och Robert Paukers orgelspel blir ett. Framförallt verkar de genuint lyhörda för varandra.
Robert Pauker, som fått sin organist- och konsertorganistexamen vid Musikhögskolan i Piteå, spelar känslosamt. Hans två orgelsolon är som vattenfall av olika toner och klanger. Och medan jag ändå ger mig på poetiska uttryck måste jag berömma programmets andra del som inte bara var romantiskt utan även lyriskt. Pernilla Ingvarsdotter väver in olika strofer mellan sångerna. Strofer om skogens magiska betydelse, och sedan får orden sin musikaliska illustration.
Trots de fina kopplingarna till mytologi, historia och poesi kan jag uppleva att programmet är lite för stelt och tillrättalagt. Jag syftar inte till framförandet. Absolut inte. Snarare eftersöker jag kontraster till allt det finstämda. Programmet är utan tvekan konstnärligt men inte överraskande.
Några höjdpunkter måste jag särskilt nämna. Samtliga a cappella-stycken var väldigt vackra, så även första delens öppning och slut med verk av Georg Friedrich Händel samt den avslutande "Alleluia" av Wolfgang Amadeus Mozart. Och när extranumret var över fick publiken äntligen applådera.
Pernilla Ingvarsdotter fick sin grundutbildning vid Musikhögskolan. Hon har varit solist i bland annat konserthuset i Stockholm och genom åren turnerat flitigt med olika musiker.
Så jobbar vi med nyheter