Författaren, som var på plats i Piteå och Ordmån på måndagskvällen beskriver själv "Lugnet" som "sorglig och tragisk".
– Varför skrev jag en sån bok? Kanske för att bearbeta min egen rädsla för att bli ensam och övergiven. Känslor som jag själv känt när det kört ihop sig och då formulerade jag ett värsta scenario. Kanske för att släppa på trycket och skapa frihet. Jag ville kanske bikta mig, gestalta och undersöka ensamhet och självförakt. Känslor som jag velat bli av med, säger Tomas Bannerhed inledningsvis, om än han tillägger att han egentligen aldrig varit särskilt ensam.
Lite senare säger han sig känna lättnad efter boken.
– Så nu vet man aldrig. Nästa roman kanske handlar om två flickor som plockar blommor och bara känner lycka.
Tomas Bannerhed debuterade sent med hyllade romanen Korparna (2011) som belönades med Augustpriset. En roman som han skrev på i tio år och Lugnet har också tagit några år.
– Det tar tid att skriva en bok. Jag sliter med språket.
När deadline kröp närmare hade han mycket material och för att få ordning på allt sökte han sin tillflykt till Sigtunastiftelsens hotell för att klippa och klistra ihop delarna som han kände spretade och saknade sammanhang.
Lugnet är onekligen en roman med flera bottnar. Plågad av uppväxten med en mamma som blir psykisk sjuk lämnar huvudpersonen Urban hembygden för att hitta ett liv i storstaden. Från mentalsjukhuset skriver hon brev till sin son, men han svarar aldrig.
– Hur kan man vara så hjärtlös? Jag tänker att människans förmåga till förträngning är stark. Han klarar inte hennes förändring och klarar inte att möta henne. Jag tror att jag är lite fixerad vid skuld i relationen mellan föräldrar och barn. Det är ett tema som nog kan återkomma i kommande böcker, säger Tomas Bannerhed.
Han har Ann-Charlott Ström Wiklund, Ordmån, som samtalspartner på scenen. Hon hittar förtjänstfullt nya ingångar i boken som för samtalet framåt. En bärande känsla i Lugnet är Urbans längtan. När modern insjuknade så försvann också tryggheten och när en relation sprack så återstod bara längtan efter sammanhang och kärlek. I forskarsalen på Kungliga biblioteket ser han Sonja som han drömmer och fantiserar om. Samtidigt stjäl han ägg från vilda fåglar som är brottsligt.
– Jag är naturälskare, så äggsamlandet var det sorgligaste jag kunde komma på.