En show med 70-talstryck

Krogshow: "Falkes Fondue" med After Shave (Jan Rippe, Knut Agnred, Per Fritzell) och Anders Eriksson (Galenskaparna).Musik: Den Ofattbara Orkestern, förstärkt med Piteåsnäckorna (stråkar: Paula Gårsjö, Sofia Eklund, Ida S. Ugelstad, blås: Pär Westling).Plats: Restaurangen Piteå Havsbad fredag kväll.Tid: Cirka en och en halv timme utan paus.Publik: Fulltalig och fullständigt entusiastisk.E SHOW

Piteå2006-02-27 00:00
Karina Sundkvist
En tryckkokare måste ha varit det viktigaste redskapet när denna anrättning blev till, det vill säga mellan första januari 1970 och sista helgen i februari 2006. Hopkoket är en vidareförädling av all kunskap och erfarenhet som ensemblen besitter i ämnet 70-tal.

Först lotsades publiken av Knutte Pop i 70-talsshowen "Hålligång Polisong", med presentationer av dåtidens kändisar och fenomen i en rasande fart. Exempelvis den allra första dokusåpavinnaren Robinson-Fritte (Per Fritzell) iförd en korvdräkt från Papa Nya Guinea med "inbyggd" flöjt. Kostymeringen däckade en stor del av publiken i ett tidigt skede.

De övriga smälte om inte annat av charmen hos The Beach Boys franska förlaga "Les Garçons de la Playe" som anammat nycirkustrenden och utförde svåra akrobatkonster hängandes i gardiner, alltmedan de sjöng strandraggarnas låtar på franska.



Publiken tycktes ha längtat länge efter att se denna kritikerrosade show och var med på allt utan övertalning: Allsång, afrikanska hymner till bongotrummor, gung-gung, handklappning, och lidelse.

Musikurvalet innehöll allt det bästa från tidsepoken fast med nya texter - disco, schlager, pop, rock, dansbandstuket, progg, visor. Orkestern var en njutning i sig och svängde så att det var svårt att sitta kvar vid borden. Stråksektionen var som pricken över i och alla musikerna körade med den äran. När Pär Westling rev av sina saxsolon fick han förstås stormande applåder.



Andra delen av showen handlade om en vanlig människas, "Jolos" (Jan Rippe), livsresa. Han växte upp på det glada fräna 70-talet, med ABF-kurser i hårdrock, militärtjänst i Boden, alkoholkultur i Alperna och kollektiv där arbetaren, borgarbrackan och mjukisen illustrerades genialt med var sin musikalisk stilart.



After Ski är enligt min mening som en parodi på sig självt i verkligheten. När landets satirkungar ironiserade över fenomenet från scenen, till tonerna från en kanonbra levande orkester, kändes det som om jag befann mig på den ultimata efter skidfesten in i minsta fräsiga 70-talsdetalj.

Bättre kan det helt enkelt inte bli, i synnerhet som "Jolo" till sist bestämde sig för att starta ett barbershopband med sina kompisar istället för att bli OS-ombudsman. Tur det, för jag kan knappt tänka mig ett Sverige utan Galenskaparna och After Shave och Den Ofattbara Orkestern.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!