En ovanlig filmisk resa

KULTURFÖRENING. Lena Einhorns Guldbagge-belönade film "Ninas resa" visas på Bio Kontrast i morgon kväll. I måndags gästade hon Ordmån i Piteå för att berätta om projektet, som också resulterade i en Augustprisad bok med samma namn. Berättelsen är hennes mammas och handlar om överlevnad och undergång.

Piteå2006-03-15 00:00
Lena Einhorn, född 1954, är dotter till Nina och Jerzy Einhorn. Det var när hon fick beskedet att hennes föräldrar båda diagnostiserats för cancer under en och samma vecka, som hon bestämde sig för att intervjua sin mamma.

- Jag tog med mig ett filmteam och spelade in när min mamma berättade om sina upplevelser under kriget. Det tog fyra timmar och jag visste inte vad jag skulle göra med materialet.

Efter ett och ett halvt år kom hon på att hon ville göra en spelfilm som samtidigt var en dokumentär.

Funktionellt grepp

Lena Einhorn använde samma grepp som i filmen "Titanic": En gammal tant som minns sitt liv varvas med spelsekvenser från den tid och plats hon pratar om. I det här fallet Polen under andra världskriget.

- För att handla om Förintelsen är mammas historia ovanlig, för hon var inte med om vad vi normalt förknippar med vad som hände judarna. Mamma tillbringade hela kriget i storstaden Warsawa.

Desperat skrivande

Men det visade sig att filmen blev svår att finansiera.

- Mamma dog av bröstcancer i maj 2002. Tills för två år sedan hände ingenting med filmprojektet annat än att det lades ner två gånger. Därför började jag skriva en bok i ren desperation.

Då lyckades Lena Einhorn få loss en liten budget och genomföra filmen.

- Jag fortsatte ändå att skriva, för jag tyckte det var ganska roligt. Boken kom i april förra året, filmen i november.

Mångsidig filmare

Lena Einhorn anses vara en av landets främsta dokumentärfilmare. Hon skriver manus och komponerar musik till sina filmer - som hon producerar i ett eget bolag. "Ninas resa" (Prisma) är hennes andra bok.

Under sitt besök i Piteå berättade Lena Einhorn så långt som till den andra tredjedelen av "Ninas resa", för att ge en bild av gettot i Warsawa under kriget.

Nya familjeroller

En tredjedel av Polens befolkning tvingades bo på 2,5 procent av Warsawas yta. I genomsnitt blev det nio personer per rum.

Många dog, mest i tyfus, några av svält. En majoritet av dem som var kvar mördades i Treblinka. Men Nina och hennes kompisar kunde också bli kära, gå på fester och skaffa sig en utbildning. Deras föräldrar och släktingar hittade strategier för att försörja sig och hålla kontakt med människor utanför gettot.

I krissituationen uppstod nya roller i familjen:

- Alla slutade göra vad de normalt gjorde och för att överleva gällde det att våga tänka annorlunda.

- Nästa fas handlar om slumpens ingripande, om mod och att undgå döden. Min morbror, som jag kände som en torr jurist, var en riktig hjälte under kriget. Det var för hans skull mamma berättade sin historia.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!