Åsa Unander Scharin, professor i musikalisk gestaltning vid Luleå tekniska universitet sedan i maj i år, uttrycker sig inte så enkelspårigt själv. Men faktum är att hon i egenskap av koreograf och dansare är en internationellt uppmärksammad pionjär när det gäller att förena rörelse och mekaniska kroppar.
Hon utvecklade exempelvis (i samarbete med andra) den dansande robotsvanen Robocygne, som rört folk till tårar på flera kontinenter. Första gången den dansade med människor var i november 2011, i Piteå.
– Reaktionerna på robotens rörelser visar hur känslan ligger i det materiella, i de fysiska uttrycken, och inte som vi kanske trott i dansarens inre, säger Åsa Unander Scharin.
Tung ABB-robot
Att vi läser en kropp som inte liknar en människa beroende på hur den rör sig, har väckt stort publikt intresse.
Själv blev Åsa Unander Scharin intresserad av att analysera rörelse och animation genom ett projekt som hon var med i på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.
– Det var när jag just gått klart min koreografutbildning 1990. Då upptäckte jag att det går att skriva koreografi på partitur och det gav helt nya möjligheter att utveckla koreografiskt och musikaliskt innehåll med teknologisk hård- och mjukvara.
Att hon sedan träffade på en industrirobot från ABB gjorde sitt till för fortsättningen på hennes karriär.
– Matematikern och programmeraren Magnus Lundin och jag fick tillgång till ABBs programkod, säger Åsa Unander Scharin.
Därmed blev den 500 kilo tunga industriroboten programmerad att dansa solot i föreställningen ”Orfeus klagan” som Åsa Unander Scharin koreograferade 1998.
Förnyelser
Tillsammans med sin man Carl Unander Scharin, kompositör och operasångare, har hon i offentliga föreställningar arbetat med datorer ända sedan de blev allas egendom för ungefär 25 år sedan.
Paret har förnyat musik- och dansscenen genom interaktivitet mellan artister, publik, och elektroniska/tekniska uppfinningar.
Nu har Åsa Unander Scharin ”börjat från början igen” som hon säger om sitt samarbete med robotforskarna.
Hon är en av dem som utgör den vetenskapliga ledningen för ett av LTUs starkaste forsknings- och innovationsområden: Gränsöverskridande konst och teknik.
– Det är ett av de områden som universitetet satsar på. Utmaningen är att skapa en så pass robust teknologi att andra kan använda den för att hitta nya uttrycksformer och sätt att arbeta, säger hon.
Tillsammans med George Nikolakopoulos, biträdande professor i reglerteknik, leder hon projektet.
– Robotforskarna är intresserade på grund av att det gäller att hitta andra rörelsemönster i apparaterna än vad som brukar utvecklas för industrin och försvaret, som de vanligtvis samarbetar med.
–Olika teknologier ger olika rörelsekvaliteter, säger Åsa Unander Scharin.
Hon har sitt kontor på musikhögskolan i Piteå, som hon pendlar till från Stockholm.
– Forskningsprojekten tar halva min arbetstid, den andra halvan arbetar jag med studenter och deras konstnärliga arbeten på kandidat-, master- och doktorandnivå.
Tre nya verk
Vid sidan av sin forskning kring koder som styr robotar, fortsätter hon att skapa nya konstnärliga verk som med interaktion kombinerar dans, musik, opera, robotik och digitala teknologier.
Nästa år är tre premiärer aktuella: En med stråkorkestern Musica Vitae i Växjö, en operaproduktion kring ”Medea” på Nationaloperan i Rijeka i Kroatien, samt en föreställning med Radiokören i Berwaldhallen i Stockholm.