Jennifer Bate tillhör utan tvivel världens mest efterfrågade och uppskattade konsertorganister. Tidningen The Times har kallat henne en ”högaktad magiker” på sitt instrument (”esteemed wizard of the organ”) för att nämna bara ett exempel bland lovorden hon fått genom decennierna.
Även nu när hon för första gången undersöker Orgel Acusticum, som intresserat henne sedan hon hörde talas om den första gången, går hon in för att trolla fram det bästa ur de möjligheter som står till buds. Så gör hon alltid och förutom sin noggrannhet har hon både sin man Andrew Roberts och medhavd inspelningsutrustning till hjälp.
– Jag designar alla program individuellt för alla orglar jag ska spela på, därför är inga konsertprogram identiska för mig, konstaterar Jennifer Bate och tillägger:
– Andrew sitter på publikplats och lyssnar när jag repeterar, för organisten hör vanligtvis inte samma sak som publiken. Ljudet från vissa pipor kan höras högre i hallen än vid spelbordet, eftersom det flödar över huvudet på den som spelar.
Hon litar på sin mans omdöme men vill gärna själv höra skillnaden, därför spelar paret in vissa partier så att hon lättare kan göra ändringar.
Precisionsarbete
Paret har hållit ihop i 14 år och pendlar mellan varandras bostäder när de inte är ute på turné.
– Vi har en orgel i båda husen. Andrew spelar också, men bara om jag inte är i närheten, och han har en vacker sångröst, säger Jennifer Bate.
Vid det här laget har Andrew Roberts lång erfarenhet av sin hustrus arbetskapacitet, men han undrar ändå hur hon ska hinna gå igenom hela Acusticumorgeln innan hon beslutar sig för ett program.
– Hon har inte ens hunnit med hälften ännu! Nu kommer hon att sitta där oavbrutet tio timmar i sträck, ja kanske hela natten, säger han leende med en blick mot hennes ryggtavla vid spelbordet.
Jennifer Bates ambition är att ta tillfället i akt och använda det mesta av Acusticumorgelns ovanliga register, färger, klanger och stämmor nu när hon har chansen.
Harmonier
– Jag vill göra något annorlunda. Det är frestande att använda sig av allt, men det gäller att bibehålla sin konstnärliga känsla också, så att det inte blir för mycket av det goda.
– Ett stycke har jag valt till programmet och det är Peter Dickinsons ”Carillon”, säger hon.
Titeln, ”Klockspel” på svenska, indikerar att hon tänker använda orgelklanger som vanligtvis inte anses passa i klassisk musik – åtminstone inte utanför kyrkorum.
– Jag märker att den här orgeln är förberedd för ännu fler komponenter som kommer att ge oanade möjligheter att skapa nya slags ljudbilder.
– Orgelbyggaren är mycket skicklig, alla ljud harmonierar med varandra, säger Jennifer Bate.
– Hör, det glittrar!
Hon visar med ett c och flöjterna exakt vad hon menar.
– Det betyder att jag kan färga musiken precis som jag vill. Här finns en hel galax av toneffekter!
Jennifer Bate aviserar också ett uruppförande av hennes största och hittills ohörda svit ”Veni Creator Spiritus”.
– Första satsen är en procession av klockor, andra en aria med samma grundton, och i den tredje använder jag de mjuka sidorna av instrumentet. Sista satsen är totalt överdriven och då uppdagas melodin helt och hållet. Jag har skrivit musiken på ett traditionellt orgelspråk, beskriver hon.
Klokt fadersråd
Jennifer Bate anses vara en världsledande expert på den franska organisten och kompositören Olivier Messiaens livsverk. Hon arbetade med honom i 17 år.
– I början var det inte konstant, men sedan blev det allt oftare. Vi träffades första gången 1975 när jag skulle spela hans musik i en BBC-sändning och behövde hans godkännande.
– Han anställde mig som sin impressario i början av 80-talet och jag har ett underbart arkiv med hans partitur och personliga noteringar som jag fortfarande använder när jag undervisar.
Jennifer Bate säger att hon tackar sin far för att hon har mött så många stora artister under sin karriär. De stöttade och uppmuntrade henne när hon var ung och kom till och med till hennes första uppträdande.
– Min far, som var min första lärare, insisterade på att jag först och främst måste ägna mig åt nu levande musiker, gärna i min egen generation, och inte åt de redan döda. Det var ett klokt råd som jag lyssnade på, de har alla varit mycket vänliga och betytt mycket för mig.
Lektion i Piteå
Jennifer Bate har träffat Orgel Acusticums projektledare under byggnadstiden, Hans-Ola Ericson. Det var 1995 då de uppträdde vid ett orgelevent i Olivier Messiaens kyrka Eglise de la Trinite i Paris.
– Sex organister uppträdde. Jag öppnade det hela och han avslutade. Men det var en av mina bästa vänner från studietiden som berättade om den här orgeln för mig. Hon bor i Stockholm och skickade material.
– Jag tyckte direkt att konceptet var fascinerande och nu när jag är på plats är jag mycket imponerad. Jag har också undervisat orgelstudenterna här i Piteå sedan jag kom och jag måste säga att jag även är imponerad över instrumentet i musikhögskolans orgelsal som har ett mycket fint ljud.
Jennifer Bate kommer närmast från uppdrag i Italien och St Petersburg och ska efter Piteå vidare till flera stora engagemang i hemlandet.