<RecFaktaIngång>Titel:</RecFaktaIngång> "Den spikraka linjen".<RecFaktaIngång>Författare: </RecFaktaIngång>Stefan Holmberg.<RecFaktaIngång>Förlag:</RecFaktaIngång> Ord&Visor.<RecVinjett><RecPilBlåFakta>E</RecPilBlåFakta> NY BOK</RecVinjett><br><br>2003 debuterade Stefan Holmberg med barndomsskildringen "Lev och må lille far". Nu finns fortsättningen om huvudpersonen Åke på bokhandelsdiskarna. I "Den spikraka linjen" har han vuxit och söker sig in till universitetet, men banden till hans hemby Barsele i Västerbotten är inte avklippta. Där finns mamman och bröderna kvar och han återvänder ofta dit så snart han kan.<br /><br />"Den spikraka linjen" är en av de mest engagerande romaner jag läst den senaste tiden. Vem kommer inte ihåg 60-talet med modskulturen, hur känslorna spelade spratt, musiken, erövringarna som uteblev.<br /><br /><br /><br />Kärlek och känslor utgör en stor del av bokens handling. Åke som studerar till psykolog (författaren arbetar som psykolog i Skellefteå) vandrar från den ena kvinnan till den andra, men landar aldrig eftersom den han helst vill leva med går vidare till en annan.<br /><br />Stefan Holmberg rör sig inte med yviga gester, han är lågmäld i sin berättarteknik, men det hindrar inte att läsupplevelsen växer i styrka ju längre in i handlingen man kommer. Han har tecknat mycket nära och inlevelsefulla porträtt, som gör mig nyfiken. Kommer det någon fortsättning? Historien om Åke Nylander är kanske inte slut i och med inträdet i vuxenvärlden?<br /><br /><br /><br />Jag hoppas på en del tre, för betraktelsen av den yngling man kan misstänka är författaren själv, är en läsvärd, välskriven och intressant roman som berör mig mycket.<br /><br />
