- Jag älskade att gå omkring i den gamla delen av Jerusalem när vi var där. I basaren fanns massor med arabiska handbroderade grejor och en klänning som jag köpte hade oerhört vacker dekoration. Broderierna från den syddes på en ny klänning i svart sammet och den blev min Theodorakisklänning, förklarar hon.
Arja Saijonmaa träffade den grekiska kompositören, dirigenten, poeten och politikern Mikis Theodorakis av en slump medan hon studerade. Han är känd som förnyare av den grekiska musikskatten och som kämpe mot militärjuntan som hade makten i Grekland 1967-1975.
- Han tog mig med på sin världsturne, som fortsatte med konserter i Norden. När vi spelade in en skiva med sångerna blev det mitt genombrott som artist.
- I andra sammanhang väntar sig folk schlager och glamour. Därför är jag jätteglad över mottagandet i Piteås nya konserthus då hela konserten kretsade kring Mikis Theodorakis sånger.
- Yngre anser att min tideräkning börjar för 20 år sedan med "Högt över havet", men om de hör hans musik gillar de den. Det är som om han sa: "Mina sånger ska leva när stridsvagnarna rostar".
Arja Saijonmaa har satsat halva sitt liv på att sjunga främst Lars Forsells översättningar av denna poesi.
- Den gör mig glad, därför vill jag hålla på med den.
Hon har hittat en pianist, Petri Somer, som i tio år - sedan han var 18 - visat att han mer än gärna specialiserar sig på musiken.
- Man ackompanjerar inte, man måste komma in i musikens harmionivärld och det gör Petri. Själv är Mikis Theodorakis mycket nöjd med hans tolkningar, vi hälsade på när han fyllde 80 år.
Iden om att presentera Theodorakis för en ny publik har mognat fram. Konserten i Studio Acusticum var faktiskt en slags premiär och därför tänkte hon visa sin fina klänning, för första gången på 30 år.
- Jag hade också med mig 100 cd-skivor som inte ges ut i Sverige, en norsk produktion av Petris och min soloplatta, säger hon.
- När jag öppnade den såg jag att det var vatten i den och endast spillror kvar av innehållet. Där skivorna skulle ligga fanns bara papper och längre ner hittade jag klänningen, helt förstörd. Jag fick en chock, hur allt annat såg ut kunde jag bara ana, säger Arja Saijonmaa.
- Jag började gråta. Jag grät över mina personliga minnen, som klänningen symboliserar.
Men den förstörda klänningen har hon inte kommit över.
- Tänk att de låtit väskan stå ute någonstans! Som tur är har inte broderiarbetet blivit förstört, det är riktigt hantverk och går inte sönder så lätt. Nu ska jag göra som förra gången - klippa ut och sy fast på en ny klänning.
Arja Saijonmaa planerar en större Mikis Theodorakisturne i Sverige, möjligen till hösten.
- Min uppgift är ju att theodorakisera hela Norden!