I ”Anton Begins” har Arvid Johansson huvudrollen som den osäkre Anton som vill ragga upp tjejen i kassan på Hemmakväll, med hjälp av något kontraproduktiva tips från sin syster om hur man ska vara som kille.
– Huvudkaraktären Anton är väldigt osäker på sig själv och inte så världsvan. Det kändes viktigt att ta fram min egen osäkerhet och hitta det subtila i karaktärens personlighet. Egentligen spelar jag åtta karaktärer i filmen, åtta olika sidor av Anton.
Filmen är en komedi, men de djupare lagren tycker Arvid är lätta att skönja.
– Filmen handlar i grunden om samhällsideal, om hur man tror att man måste vara för att räcka till. Jag känner igen det i mitt eget liv och det är det nog många som gör. Speciellt när det går tungt.
Till New York
Arvid Johansson har varit med i opera på Manhattan, gjort musikaler i Brooklyn och dansat på Fashion Week i New York.
– Min resa började med teatern. Jag har alltid varit kreativt lagd och i nian spelade vi upp en sketch av Jonas Gardell. Jag tyckte det var kul och min lärare gav mig MVG. Jag kände att det var något jag skulle vilja hålla på med och när det blev dags att söka till gymnasiet sökte jag teaterlinjen i Luleå, där jag gick ett år.
Han trivdes i Luleå, men sökte sig vidare till Lund för en mer nischad musikalutbildning.
– Min kompis sökte till en yrkesförberedande musikallinje i Lund, vilket jag tyckte lät jätteroligt. Det blev en aha-upplevelse, att ”ja men om de kan så kan ju jag!”. Så jag sökte till Lund, kom in och gick där i tre år. Jag lärde mig massor. Vi praktiserade på Malmöoperan när de satte upp ”Jesus Christ Superstar”, första gången Ola Salo var med. Det var grymt.
Efter tre år i Lund var det dags att ta drömmen vidare.
– En av mina lärare i Lund, Jack Abrahams, rekommenderade oss att söka till skolor i hela världen. Att vi skulle pröva på och se vad vi vill göra. Han själv är från New York, och då föddes väl tanken. Jag sökte till American Musical and Dramatic School i New York, och kom in.
Skolan blev Arvids väg till New York. Trots uppspeltheten var kontrasten mellan Lund och metropolen påtaglig.
– När jag hämtat mina saker på skolan fick jag svindel och yrsel. ”Är det sant? Ska jag verkligen bo här?” Det var både upphetsning och illamående samtidigt. Men jag älskar när livet känns så påtagligt äkta, så stort och intensivt.
Intensiva år
Skolan i New York blev början på några intensiva år för Arvid. Under utbildningen fick han inte söka till produktioner utanför skolan, något han istället tog igen under 2012, när han gått ut. Han fick visum för ett år, tog ett butiksjobb och ägnade resten av dygnet åt att gå på auditions.
– Jag gjorde säkert 150 under 2012, och kom med i ett antal produktioner. Jag gjorde ”A Chorus Line” i Brooklyn, var med i en operauppsättning av Händel som sattes upp på Manhattan, var med i musikalerna ”Guys and Dolls” och ”Hello Dolly”, en dansföreställning under Fashion Week i New York. Det var hektiskt, men fantastiskt roligt.
Inför 2013 var Arvid taggad. 2012 hade varit hektiskt och 2013 skulle bli ännu bättre om han fick bestämma. Men byråkratiska problem skymtade i horistonten.
– Jag skrev på ett modellkontrakt för en agentur i New York, men de tog inte speciellt väl hand om mig. Samtidigt gick mitt visum ut och för att få stanna behövde jag få ett sponsrat visum där en arbetsgivare kunde garantera att jag skulle få jobb. Min agentur kunde tänka sig att skriva under en sådan visumsponsring, men det blev problem, säger han.
– Jag insåg att jag inte skulle hinna få alla papper underskrivna i tid. Jag flyttade hem till Piteå och tänkte åka tillbaka igen så snart jag fått mitt visum utgivet. Så jag kom hem till Piteå och började fundera på vad jag skulle göra. Jag jobbade på havsbadet under sommaren och sökte olika kontrakt för musikaler och dans under tiden. Jag fick löften om ett antal kontrakt men som i slutändan inte gav något resultat. Just nu ligger New York på is.
Dansare på kryssning
Men saker börjar vända. Efter att ha fått huvudrollen i ”Anton Begins” har han också skrivit på ett kontrakt som dansare på en kryssning som går från nordligaste Norden till USA, medelhavsländerna och vidare till Mellanöstern.
– Det känns kul. Jag blev dock överraskad. Skeppet seglar under Bahamas-flagg, så jag föreställde mig att jag skulle till Karibien och började packa sommarkläder. När jag sedan började kika lite närmare på rutten upptäckte jag att jag skulle till några öar norr om Norge, sedan till Grönland! Det var … inte riktigt vad jag hade tänkt mig, skrattar han.
– Men det blir bra. Vi stannar till i New York några dagar också, vilket känns fantastiskt, och även i Israel. Det blir kul att se Jerusalem.
Vill öppna skola
Drömmarna om ett liv som artist och skådespelare lever hos Arvid, och det är också det som driver honom.
– Jag drivs av mina drömmar, att inte nöja sig. Det är ”my blessing and my curse”, att jag aldrig blir nöjd. Jag vill bevisa att jag är bra nog för de stora showerna. Det är viktigt för mig att visa att man kan om man vill, både för mig själv och andra. Att man kan komma från en liten stad och ta sina drömmar ut i världen, säger han.
Dragningen till Piteå finns kvar, även om han för tillfället ser New York som sitt hem.
– Jag har så många vänner i New York. Men Piteå … det är hit man kommer när man kommer hem. Inom femton år vill jag öppna en skola i Piteå. Jag vill ge tillbaka av de möjligheter och chanser jag har fått. Men innan dess vill jag spela på Broadway!