Le Chat Mort är franska och översätts som ”Den döda katten”, en historia PT tidigare har berättat om men som tål att upprepas, då den säger något om det morbidas kraft att förvandla vardaglig realism till morbid surrealism. När Camilla Neideman och Bror David Nilsson flyttade in i ett kollektiv i Stockholm skulle de inventera hyresvärdens frys. Till deras förskräckelse möttes de där av en död katt, som i väntan på begravning förpassats till detta improviserade kylrum. Hur det stod till med det mer konventionellt kulinariska utbudet i frysen förtäljer inte historien, men mötet med den döda katten har levt vidare i form av bandnamnet Le Chat Mort, ett namn som denne skribent tycker klingar med all mystik som droppar ur de dimmor som utgörs av den litterära franska symbolismen från förra sekelskiftet.
Men nu är det inte några dammiga frankofila referenser detta handlar om, utan om det progressiva bluegrass-bandet Le Chat Mort från Piteå. Med sin blandning av bluegrass, americana, jazz och blues utgör de en udda fågel i musikaliska sammanhang. I en i övrigt konservativ genre kan minsta progression bli till hädelse, och en så enkel sak som att använda trummor är inte alltid problemfritt.
– Vi började spela på skämt, bara för att vi tyckte det var roligt. Det var innan vi blev Le Chat Mort, och innan vi ens kallade oss för ett band. Jag spelade trummor redan från början, och en del upplevde det som en hädelse mot bluegrassen. Många purister tycket inte att trummor hör hemma i genren, berättar sångaren och trummisen Camilla Neideman
– Det är en frihet i att inte behöva vara bunden av kategorier och genrer, men det kan också vara svårt att få spelningar. Bluegrass-festivalerna brukar inte vara några problem, men det kan vara svårare på annat håll, fortsätter hon.
Le Chat Mort har tidigare släppt två fullängdsskivor och gör sig nu redo för lanseringen av deras tredje album.
– Det känns kul med den nya skivan, den kommer bli bra. Den första skivan (”Le Chat Mort”, 2011) var mer influerad av New Orleans-blues och bluegrass, och den andra (”Roses”, 2014) var mer swinginfluerad. Den nya skivan blir en medelväg mellan de båda. Vi kommer att använda trumpet, fiol och det blir mer fokus på stämsång. Det blir en kyss till alla tre stilarna, bluegrass, swing och New Orleans-blues, säger banjoisten Bror David Nilsson.
Bandets musikaliska influenser spänner också mycket över de tre stilar som nämns, men Bror David Nilsson är själv ingen storlyssnare vad gäller bluegrass.
– Jag lyssnar mycket på Dr John, Professor Longhair och Django Reinhardt. Jag lyssnar egentligen inte så mycket på bluegrass, jag tycker det är roligare att spela än att lyssna på, säger Bror David Nilsson.
Innan skivsläppet hägrar en spelning på en bluegrass-festival i Frankrike, där de gjort sig ett namn. La Roche Bluegrass Festival anordnas varje augusti i La Roche-sur-Foron. Staden, som har cirka 10 000 invånare, är belägen i de franska alperna på gränsen mot Schweiz, cirka 40 minuters bilfärd från Geneve.
– Det är en brittisk man som arrangerar festivalen. Han bor i La Roch-sur-Foron och brinner för bluegrass. Det är en riktig eldsjäl. Han jobbar med något helt annat, men gillar att spela banjo och anordnar den här festivalen varje år. Det här blir fjärde gången vi spelar där, säger Camilla Neideman.
– Vi fick en spelning där 2011, och blev valde till festivalkommiténs favoritband, så vi är väldigt omtyckta där. Folk känner igen Camilla och hälsar på stan och sådär, det är väldigt trevligt, berättar Bror David Nilsson.
Det låter ju skönt med en stad i Alperna där man kan glida in då och då och folk känner igen en på stan?
– Javisst, det är ju det man letar efter när man är ute och reser. Ett sammanhang, säger Camilla Neideman.
Bandet har också gjort en turné i USA, där de möttes med entusiasm.
– Det är många som hört av sig efter turnén, speciellt från Harlem där de undrar när vi ska komma tillbaka och spela, säger Camilla Neideman.
Men innan det bär av till Frankrike står Piteåspelning på schemat, då bandet spelar på Pensionatet på tisdag.
– Det ska bli jättekul, vi spelade där förra sommaren också, och det blev en väldigt bra spelning, säger Bror David Nilsson.
Bandet är numera restriktiva med vilka spelningar de tackar ja till, vilket beror både på geografiskt avstånd och familjeliv.
– Vi spelar inte så mycket i sommar. Det blir Pensionatet här i Piteå, Frankrike, en Skellefteågrej och Vintervikens Bluegrass-festival i Stockholm. Matti (Friberg, bas) och Peter (Strömquist, gitarr) bor båda i Stockholm, så det är lite svårare att repa nu sedan jag och Camilla har flyttat hem till Piteå. Dessutom har vi barn, och det blir inte samma grej när man är småbarnsförälder. Det går inte att flänga runt på vägarna hela tiden, säger Bror David Nilsson.
Förutom kommande skivsläpp med Le Chat Mort planerar Camilla Neideman och Bror David Nilsson att börja släppa egen musik som duo.
– Vi spelar redan en del när folk vill boka oss till olika evenemang, och då försöker vi spela lite annat material än vi spelar med Katten. Så det finns planer på att spela in det vi skriver tillsammans, säger Camilla Neideman.