Diskussioner i skolan resulterade i två böcker

Marjaneh Bakhtiaris första bok kan ses som en guide i det mångkulturella Sverige, uppbyggd av korta episoder som befolkas av personligheter från hela världen. Den andra har mer formen av en roman och utgår från en familj med iransk bakgrund omgiven av ett vimmel av olika karaktärer. Gemensamt för båda böckerna är många dråpliga situationer och livsöden som skildras med både svärta och humor. Samt att karaktärerna genomgående är oförmögna att se sina egna brister.
All dialog är återgiven i fonetisk skrift för att persongalleriet ska bli mer levande - vi människor pratar ju på olika sätt beroende på vem vi är och vem vi vänder oss till.
- När jag studerade socialantropologi i Lund började jag skriva den första boken efter en diskussion i klassrummet om kultur kontra individ. Jag blev intresserad av vad som påverkar vad och eftersom jag är tv-skadad skrev jag som om det var avsnitt till en tv-serie jag höll på med.
Myntets två sidor
Marjaneh Bakhtiari tror inte att hon skulle ha tänkt tankern att ge ut en bok om visste hur det brukar gå till. Hon gjorde som man absolut inte ska: lämnade in ett halvfärdigt manus och förväntade sig svar och synpunkter på det som från början skulle vara en skoluppsats. Bara fonetiken är en mardröm för en redaktör, som måste granska orden så att de stavas lika varje gång de används. Ordfront nappade trots detta. Marjaneh Bakhtiari skickade in kapitel efter kapitel till en redaktör som läste och kom med synpunkter allt eftersom.
När boken kom ut hade Marjaneh Bakhtiari börjat läsa journalistik och praktiserade på Sveriges Radio. Därmed fick hon uppleva båda sidorna av det mediala myntet, för responsen på hennes debut blev enorm.
- Det var en nyttig erfarenhet.
Visar komplexiteten
Uppmärksamheten i medierna tror hon själv beror på att den första boken kom ut i en tid när det fanns ett stort sug efter unga invandrare som kunde uttrycka sina erfarenheter av integration, mångkultur och rasism i Sverige. Men egentligen är det just den slags representation Marjaneh Bakhtiari ifrågasätter. Nu blev hon själv en del av något hon hade starka invändningar mot. Hon anser nämligen att varje individ enbart kan representera sig själv.
Ett jubileum
- Tvåan var ett försök att skriva mig ur situationen jag försatt mig i - att vara någon som representerade invandrare. Det finns så många sätt att vara på och jag vill visa komplexiteten i samhället, inte skriva "invandrarlitteratur".
Marjaneh Bakhtiari har hämtat inspiration ur verkligheten men ingen av karaktärerna liknar henne, betonade hon. Hon upplyste även Ordmåns publik om att hon inte är kattägare, vilket kan vara lätt att anta efter hennes livfulla beskrivningar av kattperspektiv på tillvaron.
- Katter har jag med i handlingen för att de symboliserar medelklassen för mig.
Marjaneh Bakhtiari har inte börjat på nästa bok ännu, men hon vet temat:
- I år är det 30 år sedan revolutionen i Iran. Konsekvenserna av det ska nästa bok handla om.