Dia Psalma blev kändisar över en natt när debutskivan ”Gryningstid” släpptes 1994. De tidigare medlemmarna i punkbandet Strebers bildade Dia psalma 1993 och deras tidigare karriärer hade inte förberett dem på den enorma framgång som ”Gryningstid” förde med sig. Skivan sålde guld och bandet spelade inför tiotusentals fans under flera års tid.
En av dess spelningar var på PDOL 1994. Denna spelning, som tog plats i P-däcket Löjan, är i dag ihågkommen som något av en legendarisk konsert på grund av mängden människor och trycket i publiken.
– Vi snackade faktiskt om den spelningen förra helgen! Jag själv har otroligt vaga minnesbilder av den, men Ztikkan och Pontus pratade om att det var ett jävla tryck!, säger trummisen Stefan ”Stipen” Karlsson.
Folkmusikinfluenser
”Gryningstid” med dess blandning av influenser från punk, metal och folkmusik slog an en sträng hos den svenska punkpubliken. Stefan ”Stipen” Karlsson hade tidigare spelat i death metal-bandet Merciless och tog med dessa influenser när han bildade Dia Psalma tillsammans med Micke ”Ulke” Johansson och Fredrik ”Ztikkan” Blomberg. Efter några månader värvades också gitarristen Pontus Andersson.
– Jag var less på att spela snabbt och Ztikkan och Ulke ville också göra något annat än de gjort tidigare. Vi var väldigt dynamiska tillsammans. Ulke tog in många folkmusikinfluenser under den perioden, jag tog in metal-grejerna och Ztikkan stod för det Strebers var och de amerikanska punkinfluenserna. Vi var liksom tre dudes som fick ihop det till något som var vårt, minns Stefan ”Stipen” Karlsson.
10 års paus
Nu är bandet ute på en sommarturné och i kväll är de tillbaka i Piteå för att möta publiken. Sedan förra spelningen på PDOL har bandet hunnit splittras två gånger. Ett intensivt turnerande tog ut sin rätt och efter uppföljningsskivan ”Efter allt” tog bandet en paus i slutet av 1996. Det som från början var tänkt som en månads vila blev istället tio år.
– Det som hände var att något man älskade att göra efter några år blev till det kneg man sagt upp sig från för att kunna spela musik. Det blev en vardag som vilken annan som helst. Efter några års hårt turnerande hade vi ingen kreativitet kvar. Två plattor var det vi kunde få ur oss under de åren, säger Stefan ”Stipen” Karlsson.
Det skulle dröja till 2006 innan bandet samlades för att spela tillsammans igen.
– Vi fick frågan om vi ville spela på Umeå Open 2006. Först var vi tveksamma, men vi hade inte träffats på länge och tänkte att det skulle vara kul att spela tillsammans igen. Sedan rullade det på. Vi gav ut samlingsskivan ”Psamlade psalmer” och efter det började bokare ringa som fan. Det kändes kul och vi kände att folk verkligen ville lyssna på oss. Då är man ju dum i huvudet om man inte kör, säger Stefan ”Stipen” Karlsson.
”Klart vi ska göra det”
Efter att ha släppt ytterligare två skivor, ”Djupa skogen” och ”Re Voltere” splittrades bandet återigen 2011, definitivt denna gången.
– Det skulle vara det definitiva slutet. Och det var det. Till förra sommaren, skrattar Stefan ”Stipen” Karlsson.
Det var en reunion-spelning förra året fick bandet på andra tankar, och nu är de tillbaka efter att ha sålt ut flera spelningar under förra hösten.
– Vi blev totalt nedtjatade av en arrangör i Gävle som ville att vi skulle komma och spela. Många band gjorde reunion-spelningar på den festivalen för att det är en väldigt opretentiös stämning. Det hade gått tre år sedan vi träffats och vi tänkte att ”vad fan, klart vi ska göra det, det vore kul att spela”. Sen började det dyka upp gig, och älskar man något vill man ju göra det fullt ut om man kan, säger Stefan ”Stipen” Karlsson.
Aldrig säga aldrig
Bandet har nu hunnit avverka tre spelningar på sommarturnén och uppslutningen har varit bra. Setlistan beskrivs som ett potpurri av låtar från alla fyra skivor, men med tyngd på de två första.
– Det har varit bra drag i publiken, det märks att det är uppskattat.
Vad gäller framtiden så tar bandet den som den kommer, och Stefan ”Stipen” Karlsson berättar att medlemmarna numera lärt sig sin läxa gällande framtidslöften.
– Man ska aldrig säga aldrig. Vi har aldrig varit ett band med långsiktiga planer. Det som händer är att någon lyfter luren och den på andra sidan säger ”ja, fan vad roligt!”. Vi är ett polargäng, vi har känt varandra sedan vi var femton år. Vi har en grundkärlek för varandra och tycker det är kul att rå om varandra ett tag, säger han.