Therése Söderlind tycker att hennes bok mer är ett relationsdrama än den spänningsroman som den oftare benämns som.
Undertiteln "Roman om ett försvinnande" syftar på en yngling som försvunnit i de ångermanländska skogarna efter ett bråk med fadern. Detta påverkar hela den kvarvarande familjen och romanens huvudperson är det yngsta av syskonen, Anna, som till slut blir ensam kvar. Henne får läsaren följa i tre tidsplan - som barn, tonåring och ung vuxen.
Nu när debutromanen är tryckt och utgiven (på förlag Wahlström & Widstrand) kan Therése Söderlind se processen med skrivandet i ett helhetsperspektiv. Till exempel har hon undrat varför hon, som så tidigt visste att hon inte bara ville skriva för byrålådan utan även ge ut böcker, väntat så länge med att göra ett färdigt bokmanus. Hon kom fram till att hon var rädd:
- Jag ville inte ta risken att upptäcka att skrivandet inte är det viktigaste i mitt liv. Jag ville fortsätta att tro att det skulle ge mig allting. Men när jag fick barn blev proportionerna annorlunda, de är det stora i mitt liv. Då kunde jag byta inställning och försöka ta skrivandet så långt till utgivning som det bara gick.
Författarskola
Therése Söderlind bor nu i Uppsala, men bodde i Malmö för fyra år sedan när romanen påbörjades. Hon hade fått tre barn under en treårsperiod (de är nu mellan fem och ett halvt och åtta och ett halvt år) och saknade det svenska språket efter att ha bott utomlands i 15 år - i Botswana och Vietnam.
- Medan jag var föräldraledig i fem år, skrev jag ett manus på engelska om Vietnam, men det är inte utgivet. Sedan sökte jag till Lunds universitets författarskola och började skriva på svenska.
- Efter två år där var det meningen att vi skulle ha ett färdigt bokmanus och jag visste att jag ville skriva om en modern norrländsk familj, sa Therése Söderlind.
Svårmodet
Utan att avslöja för mycket om handlingen i boken, berättade hon att hon byggde relationerna kring en känsla av hur familjens livsgåta hängde ihop.
- Titeln kom till mig från en väninna i Kramfors, som i ett mejl skrev om att hon just då kände av det norrländska svårmodet. Hon visste att jag visste vad hon menade, utan förklaringar. Det är som en bitterljuv passion, något som samtidigt är både ont och gott.
- Speciellt på våren, när det känns så härligt med ljuset som kommer tillbaka, kan det göra ont också. Men det gör ont i efterskott, för på vintern har man varit så avdomnad så att man inte känt något, sa Therése Söderlind.
Hon förklarade att erfarenheterna av detta tillstånd har hon applicerat på karaktärer i boken, som kan tiga i långa perioder för att sedan skrika när de väl säger något.
Tvåan på gång
Therése Söderlind trivdes aldrig i Malmö, utan ville flytta norrut i landet innan hennes barn rotat sig i Skåne. I Uppsala känner hon sig hemma:
- Jag är mycket närmare Norrland nu, det är fullt med norrlänningar i Uppsala och bara fyra timmars bilfärd till vår stuga vid Höga kusten.
- Det känns som om jag kommit hem både språkligt och geografiskt nu och jag har börjat på min andra roman. Den heter "Vägen mot Bålberget", efter platsen utanför Kramfors som är känd för 1600-talets häxbränning.
Egen hemsidasa
Hon tycker att det är mera ensamt att skriva bok nummer två, eftersom hon inte har studiekamrater och lärare omkring sig, men har skapat hemsidan www.theresesoderlind.se för sin nya roman.
- Där kan alla som vill följa det massiva projektet, bland annat pytsar jag ut texter till boken. Hemsidan är speciellt tillägnad dem som skriver eller vill komma igång med det.