I kväll sätts föreställningen ”This is not a quintet” upp i Piteå för första gången. Föreställningen är resultatet av ett internationellt samarbete mellan dansare, koreografer, performers och ljustekniker från Kroatien och Norrbotten. Samarbetet initierades av Danspoolen som del av ett kulturellt EU-projekt förklarar Pitebon Erika Pekula Pettersson, som både dansar och samproducerar i föreställningen. Föreställningen sattes ursprungligen upp i staden Rijeka, Kroatien, under 2013.
– Vi gjorde ett antal föreställningar 2013 när föreställningen sattes upp i Kroatien. Nu sätter vi upp den i Luleå och Piteå också, för att sluta cirkeln, säger Erika Pekula Pettersson.
När Danspoolen sedan upphörde att existera tog Erika Pekula Pettersson och Johannes Blomqvist från Luleå över projektet, och nu har alltså gruppen samlats för två föreställningar i Norrbotten.
– Projektet går ut på att sätta upp en föreställning, men det handlar också mycket om att samarbeta, om att lära känna varandra och att nätverka. Vi får se hur saker går till i Sverige jämfört med Kroatien. Många saker är annorlunda, men många saker är också väldigt lika. Det är en belönande erfarenhet, säger gruppens konstnärlige ledare Selma Branich.
Olika ursprung
I ”This is not a quintet” förenas ljud, ljus, dans och performance till ett möte mellan de uppträdande och publiken.
– Vi har väldigt olika bakgrund. Ivana och Erika är dansare och koreografer, jag och Antonio håller på med performance och har vår grund inom teatern, säger Johannes Blomqvist, även han samproducent och performance-artist.
Ambitionen är att sudda ut den konventionella ramen för en föreställning och krossa den ruta som skiljer publiken från dansare.
– Man kan beskriva det som performance, men också som ett musikstycke för ord och rörelse. Vi har fasta ramar men improviserar mycket. Vi bjuder in publiken att vara med och skapa, säger Antonio Kiselic.
– Föreställningen betonar skildringen av ett möte. Ett möte förändras varje gång, och den här föreställningen är byggt för att gestalta den förändringen. Den är en mötesplats, och är därför inte förutbestämd, fortsätter dansaren Ivana Kalc.
Konstnären bakom konceptet är Selma Branich, ett välkänt namn bland dansare och performance-artister i Kroatien. Från att ha jobbat inom mer klassiskt inramade format har hon steg för steg övergått till performance–konst.
– Jag jobbar mer och mer med samhälls-performance. För mig handlar det om att förstå det samhälle jag är en del av, men också om att bygga ett samhälle, säger hon.
Förvänta det oväntade
I onsdags spelades föreställningen upp i Luleå, den första uppsättningen som gjorts i Sverige.
– Det var roligt, det var en positiv stämning. Publiken var väldigt mottaglig. Vi hoppas att det kommer mycket folk i Piteå, säger Erika Pekula Pettersson.
Dansgruppen uppmanar publiken att vara öppen.
– Jag vill att folk ska vara öppna, att de ska förvänta sig det oväntade och att de kommer att få ge av sig själva, på samma sätt som de som uppträder får göra, säger Antonio Kiselic.