Festspelens första konsert, i Acusticums stora sal, bjuder bland annat på en riktig klassiker. ”Förklädd gud” av Lars-Erik Larsson och med text av Hjalmar Gullberg. Den lyriska sviten från 1940 framförs här av Erik Westbergs vokalensemble och organisten Markus Wargh. ”Förklädd gud” blir också ett av inslagen när vokalensemblen åker på turné till Israel i slutet av månaden.
– Det är ett av de mest älskade verken för kör och orkester. Riktigt svenskt. Melodierna och uttrycket, hela stycket passar ett nordiskt, svenskt sinne. Det är roligt att sjunga, säger Erik Westberg.
För arrangemanget svarar Johannes Landgren. Mycket av hemligheten i att göra verket rättvisa på orgel är att vara noggrann med registreringen, vilket Erik Westberg säger att Markus Wargh har varit.
Solisterna Virve Karén, sopran, och Andreas E. Olsson, baryton, är medlemmar i ensemblen som framför verket för första gången. För recitationen svarar ingen mindre än mångsysslande artisten William Spetz.
– Det blir spännande. Han är en intressant person på många sätt. Med sin relativa ungdom kan han läsa texten på ett nytt och fräscht sätt, säger Erik Westberg.
.
I sin ungdom pluggade Göran Fristorp på Framnäs och känner därför Piteå väl. Han ser fram emot att komma upp igen. Den här gången tillsammans med pianisten Curt-Erik Holmquist, kapellmästare hos bland annat Lotta på Liseberg. De samarbetar med lokala sångare från Piteå- och Älvsbytrakten under ledning av Anette Jernelöf.
På programmet, som framförs i Acusticums stora sal, står sånger av bland andra Fristorp själv, av Evert Taube samt ur de egna tonsättningarna av Johannes Edfelts (1904-1997) dikter.
– Det finns någonting som tilltalar mig i hans sätt att befinna sig i världen och betrakta den. Jag känner igen mig, berättar Göran Fristorp.
Rubriken för konserten är ”Taube och annat i midsommartid”, men den som väntar sig ”Sommarn som aldrig säger nej” (Fristorps och Claes af Geijerstams kultstämplade mello-framgång från 70-talet) kammar noll.
– Det blir annat svensktoppmaterial, men jag avslöjar inte vilket (skratt).
.
”Baltikum 100 år” är temat när Norrbotten Neo gör konsert i Piteå kyrka. Tre av de baltiska ländernas mest kända kompositörer lyfts fram. På programmet står Arvo Pärts ”Spiegel im Spiegel” och ”Fratres”, Peteris Vasks ”Tris skandarbi” och ”Castillo Interior” samt Onute Narbutaites ”Winter serenade”.
– Vi tyckte att det kändes roligt att uppmärksamma. Den baltiska musiken är ganska andlig och då passar den bra när vi gör konsert i kyrkan. Det är vacker musik, säger Sara Hammarström, flöjtist i Neo.
– Arvo Pärts och Peteris Vasks musik är väldigt enkel på ett bra sätt, det är klara harmonier. Det litauiska, av Narbutaite, är harmoniskt sett lite mer kaotiskt ibland. Det har en egen karaktär. Gemensamt för alla stycken är att det är eftertänksamt och har en andlighet över sig.
.
I samma lokal avslutas festspelens första dag med en konsert under rubriken ”Inte bara Bach”. Det är meriterade duon Jonas Knutsson, saxofon, och Christian Spering, kontrabas och elekronik, som bjuder på meditativ konsert för stillhet och kontemplation.
– Vi har gjort lite Bach på var sitt håll. Sedan har vi mötts för att utforska tillsammans, säger Christian Spering.
– Vi använder den fantastiska musiken och improviserar runt den. Det blir mycket improvisation och lite eget också. Då låter det ju inte Bach. Jonas gör ju folkmusik från Sverige och andra delar av världen. Det kommer säkert att låta annorlunda än det som är barock, men det flyter ihop fint.
De har minst 20 år av musicerande tillsammans.
– Då får man en tillit och ett förtroende för varandra. Ibland behöver vi inte prata. Det blir telepatiskt. Man vet att ”om jag gör så här kommer det att landa bra”.
Att spela i kyrkor tycker Spering om.
– På automatik måste man ställa om, hitta rummets klang och spela in sig i den. Det är alltid trevligt att vara i kyrkorum. Ofta är de bra rent akustiskt.